mars 2019

Om ett rättssystem dömer oskyldiga till fängelse, då skall med all rätt alla oskyldiga sättas i fängelse. Australienfödde Kardinal George Pell, tidigare ärkebiskop i Sidney och i Melbourne har, trots otillräckliga bevis om sexuellt utnyttjande av minderåriga i sin egen katedral i själva sakristian omedelbart efter 11-mässan en söndag hela tiden hävdat sin oskuld. Inga objektiva vittnen finns till den påstådda händelsen som, när man försöker rekonstruera den, faller på sin egen orimlighet. Trots fördomsfulla åklagare och hemlighetsmakeri om själva rättegångarna och en uppjagad antikatolsk mediastorm har kardinalen nu dömts skyldig till ett brott som kan ge långt fängelsestraff. Han har redan satts i fängelse i väntan på domstolens utdömande av straffet.

Föräldrar som har barn i årskurs 5 kan nu vänta sig att deras barn kommer hem och berättar om fortplantningens biologiska sidor. Det handlar om unga människor som inte utvecklats i riktning mot sexuell mognad eller tankar på att bilda familj. Mot sin vilja ska de plötsligt undervisas om spermier och ägg och hur embryon kommer till. Att sexualitet har med mänsklig kärlek att göra kan inte utgöra en del av denna påtvingade undervisning om sexualitetens beståndsdelar. Livet blir något kallt och abstrakt – kanske skrämmande? I detta viktiga skede i barns liv, var kommer värmen in, varifrån kommer tryggheten?

En kvinnlig läkare på ett svenskt privat sjukhus upptäckte livstecken hos ett barn som var bestämt för abort. Läkaren tänkte på sin huvuduppgift att försöka rädda liv och lindra sjukdom och lidande. Barnet överlevde genom läkarens rådiga ingrepp men hon fick allvarlig kritik för att ha frångått uppgiften att abortera. Historien fick rättsligt efterspel som blev riksnyhet.

Jag hade en gång en dröm om en predikan som jag skulle hålla inför en liten mycket trogen och praktiserande grupp katolska kristna. I drömmen var altaret ett långt bord med platser på båda sidor och två hedersplatser på bägge ändarna. Bordet var dukat med vit duk broderad i kanterna. Symboliskt utförd fanns en pelikan i mitten av duken. Pelikanen såg ut att såra sig själv i bröstet och få droppar av blod att tränga fram och som en liten pelikanunge försökte komma åt genom att trycka sin redan långa näbb på sidan mot mammans fjädrar.