årgång B

Vägledning, yttre och inre. Mer än någonsin behöver människan vägledning. Det är in­te svårt att få in­for­mation, men svårt att urskilja och bedöma. Hur ser jag vägen klart? Det är inte predikantens uppgift att analysera världsläget. Hans uppgift är att förkunna evangeliet. Det svarar inte på alla frå­gor, men det tänder ett ljus. Vad säger det evange­lium vi nyss har hört? Johannes Döparen står där med två av sina lärjungar. Han vittnar om honom som skall komma efter honom, ett ljus som skall lysa i männi­skornas mörker. Då kommer Jesus gående.

”Meningen med vår fri­het är att ta emot sanningens gå­va.” – Så säger den helige Hilarius, biskop av Poitiers i Gallien på 300-ta­let. Hilarius hade ett ouppgivligt krav i sitt sökande. Livet måste ha me­ning. Det kan inte sluta i förintelse. Men varken filosofi el­ler oli­ka religioner gjorde honom tillfreds.

”Vill du, så kan du göra mig ren.” Den spetälske faller på knä. Han tror på Jesu makt att bota. Nu vädjar han till Jesu vilja. Jesus grips av helig vrede, riktad mot den destruktiva makten. Han rör vid ho­nom och säger: ”Jag vill. Bli ren!”

Samuel låg och sov i templet när Herren kallade på honom. Han trodde först att det var prästen Eli som ropade. Han be­hövde hjälp för att ur­skilja Herrens röst. Ingen kan leda sig själv. Av prästen fick han rådet att svara när rös­­ten ljöd på nytt: ”Tala, Herre, din tjänare hör”. Jesus går själv undan till ”en enslig plats, och där bad han”. Det gör han för att ge oss ett exempel.

”Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.” Det är prästen Elis svar till Hanna när han förstått hennes nöd. Hon bad länge inför Herren. Hon talade i sitt hjärta och när Eli tror att hon är druc­ken säger hon: ”Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvin­na”.