söndagar "under året"

Matteusevangeliet på arameiska skrevs omkring år 50, det vill säga ungefär 20 år efter apostlarnas andedop under Pingsten i Jerusalem. 20 år är inte en lång tid. Det beror på vad som händer. Det är ca 25 år sedan vår församlingskyrka byggdes ut till att omfatta hela den nya delen med Klarasalen och föregångaren till Oratoriet. Det är inte heller en lång tid – men en händelserik tid! Mellan Pingsten och Paulus andra missionsresa, till Thessalonike bland andra platser, var det också 20 år. Det är inte mycket tid, men återigen, det beror på vad som händer. Vi förstår i alla fall av brevet i dag att Evangeliet och Guds ord ”haft stor framgång”. Paulus säger ju: ”Gud älskar er bröder och vi vet att han har utvalt er”. De som alltså firar eukaristin tillsammans i Thessalonike har troget hållit fast vid tron under många lidanden, precis som Herren själv, men Paulus kunde göra mycket bland dem just av det skälet att de var förenade med Kristus i det dagliga livet. Det är det som förklaras av hans ord: ”Vårt evangelium”, alltså Kristi ord och exempel, ”kom till er inte bara som ord utan med kraft och helig ande”.

Kära bröder och systrar, Vi är kallade att leva med samma sinnelag som fanns hos Kristus Jesus, säger Paulus till församlingen i Filippi i norra nuvarande Grekland. Ja, men hur kan vi känna Jesu eget sinnelag, hur han var, hur han tänkte och bad? För att vara som Jesus måste vi vara beredda att välja ett visst handlande, ta ett visst ansvar för någonting, vara uppmärksamma på andras liv och gärningar. I liknelsen om de båda sönerna i evangeliet i dag får vi ett tydligt exempel på vad man menar med ett medvetet val. De två sönerna skulle arbeta i faderns vingård. ”Gå nu”, sade Fadern. Men de tänkte och handlade på olika sätt därför att de var olika i sin livsstil och i sin ärlighet. ”Det vill jag inte”, sa en av dem, men ångrade sig och gick till arbetet. ”OK, jag gör det”, sa den andre, men gick aldrig. Vem av dem gjorde som Fadern vill, är Jesu fråga till folket.

Kära bröder och systrar, Vi märker i det här evangeliet att Jesus predikar ett budskap som är annorlunda, nytt och ”ovärldsligt”. Det är långt ifrån vad olika människor tänkte på eller strävade efter. Jesus levde under en tid som skulle kunna kallas den första globala ekonomin, alltså ett väldigt utbyte av varor, tjänster och logistik. Den nya Sidenvägen som knöt ihop handelsmän från Kina ända till Damaskus och handelsstäder runt hela Medelhavet var en väldig stimulans för stora marknader. Vill man försöka använda sig av vår tids nyckelord kunde man tala om ett positivt investeringsklimat och höga börsvärden. Folk var skickliga på olika områden. Det byggdes vägar för transporter, hamnar för handel, skolor utbildade, romare och greker byggde stentempel åt sina många gudar. Det Jesus säger om jordägaren och hans anställda, om arbetstider och löner förstod folk och kände igen. Det var deras värld!

”Människa” har Gud sagt till Hesekiel, ”Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning” (Hes 33:7). Det tragiska med Pride är inte att vi kristna utsätts för kritik eller att man tycker att vi som kristna i kärlekens namn borde ansluta oss till denna rörelse. Själva saken i sig är en tragedi. Det tragiska är att den bisexuella kultur man vill sprida som en offentlig samlevnadsform i grunden gör människor illa och olyckliga. Det kan bara leda till kaos och förvirring om man vill förneka sin egen verklighet som man och kvinna som varandras fysiska, psykologiska och sexuella komplement.