Predikan 29 söndagen ”under året” 2018 i S:t Kristoffers församling, Kalmar
Jes 53:10-11; Ps 33; Heb 4:14-16; Mk 10:42-45
Kära bröder och systrar, kära ungdomar och barn,
Nu är det åter söndag, Herrens Dag, och vi som hör till Guds familj får än en gång samlas för att tacka Gud för allt Han gjort för oss i vårt liv. Ibland glömmer vi att vi är beroende av Gud i allt och var vi än befinner oss. I samma ögonblick känner vi att vi inte längre är lyckliga eller att vi har frid i vår själ. Glömmer vi Gud har vi bara oss själva för att lyckas i livet. Det blir tungt, det blir extremt svårt.
Men söndagen, Herrens Dag, påminner oss att vi aldrig får glömma Gud. Gör vi det är det den Onde som varit framme och viskat i vårt öra: du klarar dig själv, min vän. Lita på dig själv, bry dig inte om andra. Följ dina egna regler!
Är det någon som inte någon gång hört Satan locka bort oss från Gud på det enkla sättet?
”Herrens kärlek fyller hela jorden” hörde vi i psalmen, och vidare ”Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast” (Ps 33:4 - 5). Litar vi bara på Gud och hans godhet och nåd är Satan utan chans. Den högmodigaste av alla är en förlorare. Det är just därför han är farlig. Han söker oss för att hämnas på Gud, han vet att det är Guds enda sorg att han ibland lyckas leda oss bort från kärlekens värld till hatet och ondskans värld. Hans första trick är att få oss att klaga över småsaker, att reta upp oss på andra och få oss att jämföra oss med andra. Sedan blir det värre och värre. Han lockar att göra saker vi vet är fel.
Säkert har ni läst eller hört på TV om några unga pojkar som slagit ihjäl en stackars oskyldig hemlös invandrare i en liten park i Huskvarna. När Paulus säger i Hebreerbrevet i dag att ”vår överstepräst inte är oförmögen att känna med oss i våra svagheter” menar han att Gud inte i första hand dömer och förkastar de båda pojkarna utan att han känner sorg över att Djävulen fick en sådan makt över dem att de begick allvarlig synd, en riktig dödssynd. ”Du skall inte dräpa”, är Guds heliga bud. Vad ska vi göra när sådant händer?
”Låt oss därför träda fram frimodigt inför nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp” (Heb 4:16). Det är vad vi alltid kan lita på och det vi alltid ska eftersträva: att få förlåtelse för våra synder. Därför måste vi be för de båda pojkarna att de vänder sig till Gud med bön om förlåtelse.
Den helige Andes första trick är att lära oss be om förlåtelse för små saker. Sedan blir det bara bättre och bättre. Vi bär våra små kors och märker att vi blir lyckligare. När vi får ett tungt kors att bära är vi tränade att klara av det. Den styrka vi behöver sitter inte i musklerna och inte i ett liv utan hälsoproblem utan i vårt kristna samvete. Gud ger oss olika dygder för att öva samvetet att välja det goda och ta avstånd från det onda. Till slut har vi med Guds hjälp övervunnit våra farliga svagheter och kommit in på helighetens väg med mycket små och enkla medel. Om detta säger profeten Jesaja som vi hörde: ”När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt” (Jes 53:17). Insikten är visheten, förtröstan på Gud, kärlek till Jesus som hjälper oss med allt eftersom ”har kommit, inte för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mk 10:45). Vad betyder det, ”lösen”, lösen för många? Det betyder att den förlåtelse för synder som vi inte kan klara av själva, genom att lita bara på egna krafter och bara följa egna regler, den förlåtelsen kan han skänka oss när vi ber om den. Han löser oss från vår skuld, det vill säga, skulden tynger oss inte längre därför att den har försvunnit! Därför måste vi för barmhärtighetens skull be för alla som svårt försyndat sig att de återfår sitt barnaskap hos den Fader som älskar dem så mycket. Amen.
Diakon Göran Fäldt
