predikningar

I den första läsningen kommer vi rakt in i Herrens påsk. Herren håller dom över Egyptens alla gudar, vilket betyder dom över alla onda makter. Därför instiftas påskalammsmåltiden. De vars dörrar är bestrukna med påskalammets blod räddas och förs ut i friheten. Det sanna påskalammet är Kristus, vars blod är starkare än all ond­ska, synd och död. ”Detta är Herrens påsk”.

Med Mose som redskap griper Gud in för att rädda sitt folk. Han står för sina löften till folkets fäder Abraham, Isak och Jakob. Men denne Gud är långt mer än en stamgud eller bara en Gud för Israels barn. Hans namn, ”JAG ÄR”, avslöjar att han är all­tings Skapare och Herre. Hela tillvaron har sin yttersta orsak i honom, som själv är utan orsak. Han är den som ”ÄR”.

”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se var­för busken inte brinner upp.” Mose har sett eldslågan slå upp ur busken, utan att busken för­tärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Den lockar Mose att gå närmare.

Mose räddas ur Nilflodens vatten, för att senare rädda folket genom detta vatten ur slaveriet. Han fostras och får undervisning vid Faraos hov. Mose liv står under Guds ledning och försyn. Men han agerar först utan klokhet och måste prövas i öknen. Jesus förebrår de städer där han utfört en rad underverk.

”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Jesu ord är svåra att höra. Många skruvar på sig. Handlar inte evangeliet om fred och försoning? Förvisso, men vägen dit är en kamp. Det började redan i Egypten, när Israels barn uppfattades som ett hot och Farao försökte döda alla nyfödda gosse­barn.

Ordets kraft. Mänskliga ord kan vara fyllda av kraft. Vissa ord vi har hört kan vi inte glömma. De på­­­ver­ka­de våra liv. Men oftare är mänskliga ord tomma, kraftlösa och snabbt glömda. Det går inflation i orden. Det frestar oss att slå dövörat till för vad den andre säger. När våra egna ord inte tas på allvar kän­ner vi oss kränkta, och det med rätta. ’Varför hör du inte vad jag säger?’ Män­ni­skan har en med­född insikt om att våra ord skall vara sanna och att vi skall ta andras ord på all­var. Det är vi skyldiga varandra.

Josef tröstar sina bröder när deras far Jakob är död. De fruktar broderns hämnd för att de sålde honom till främlingar. Hans svar är hisnande: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till go­do för att så behålla mycket folk vid liv”. Finns det i hela Skriften någon formulering som tydligare uttryc­ker Kristi påsk och Guds makt att förvandla ont till gott? Josef fö­regriper vad den Upp­ståndne säger till alla botfärdiga syndare.