Kortpredikan 17 april 2024
Apg 8: 1b-8; Ps 66: 1-3a, 4-7a; Joh 6: 35-40
Lukas berättar vad som händer efter Stefanos martyrium. Lärjungarna tvingas lämna Jerusalem. De skingras över hela Judéen och Samarien. Därmed får de nya möjligheter att predika budskapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa utsäde.
Om Lukas berättar om denna ”utsida”, så berättar Johannes om ”insidan”. Hela Treenigheten är involverad.
Att människorna dras till Sonen är redan det ett Faderns verk. Jesus säger: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar honom”. Det är samtidigt ett Andens verk.
När Sonen, å sin sida, beskriver sin gärning kallar han det att göra Faderns vilja: ”Jag har inte kommit för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja”.
Hela Jesu gärning, med kulmen i hans död och uppståndelse, består i att göra Faderns vilja. Lärjungen som följer Jesus dras in i detta Sonens verk och återvänder därmed till Fadern.
Vi kallar det efterföljelse. Det är inte ett eget projekt. Vi följer Jesus för att dras in i hans offer och överlåtelse till Faderns vilja.
I kapitlet om lydnaden citerar Benedictus Jesu ord om att ”inte göra den egna viljan utan hans vilja som sänt honom”. Det är lydnadens hemlighet i Kristi efterföljelse.
Kristenliv och klosterliv är att låta sig dras med i Sonens överlåtelse till Fadern. Lydnadens hemlighet är trons och överlåtelsens hemlighet.
Vi ”gör” det i varje eukaristi när vi förenar oss med Sonens offer och samtidigt får del av offrets kraft.
I lydnad för Jesu ord: ”Gör detta till min åminnelse”.
pater Ingmar Svanteson
