Kortpredikan 18 april 2024

Apg 8: 26-40 Ps 66:8-9,16-17,20 Joh 6:44-51

”Hur skall jag kunna för­stå utan att någon vägleder mig?”

Den etiopiske hovmannen hörde förmodligen till dem som drogs till den mosaiska tron. Han är nu på hemväg efter en pil­grims­resa till Jerusalem. Han måste ha ägt en skriftrulle som innehöll Jesa­jas 53:e kapitel, om Herrens lidande tjänare. Men hur skall han för­­­stå om inte någon vägleder honom?

Filippos, en av de första diakonerna och därmed en representant för Kyrkan, leds av Anden till etiopiern. Han inbjuds att sätta sig bredvid honom i vagnen och öppnar dennes ögon för att Jesaja 53 är en profetia om Jesus.

Utan Kyrkans vägledning blir tron på Kris­tus lätt ensidig, skev el­ler falsk.

Vägledning är inte bara information. Inte ens med kom­plett och korrekt kun­skap kan människan bara ”bestämma sig” för att tro på Kris­tus. Tron är ett verk av nå­den. Gud drar människan till sig genom sin Ande.

Je­sus sä­ger: ”Ing­en kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar ho­nom”?

Det som hindrar tron är inte bara okunnighet. Misstro och hög­mod är ofta svårare hinder. Männi­skan vill inte vara bero­ende som ett barn. Ännu mindre lyda. Hon vill själv behålla kon­trollen.

Tron är döden för högmodet. Därför kan kampen bli så intensiv. Tron kan bara tas emot som en gåva.

Men då förändras allt. Där­för kan Je­sus säga: ”den som tror har evigt liv”.

Då börjar ett nytt växande. Trons vägledning ges till den som låter sig ledas. Den hungran­de tar emot gåvan i andens fattig­dom.

pater Ingmar Svanteson