predikningar

Döpta till glädje. Vi har firat jul, Kristi födelses fest. En vecka senare firade vi barnets jungfruliga mo­der, Maria, Guds Moder. Igår följde vi de första hedningarna till det nyfödda barnet. Idag firar kyrkan sin Her­res dop. Inte för att Jesus behövde döpas, utan för att vi skulle förstå varför han föddes. Han föddes som ett män­­niskobarn, för att vi skulle födas som guda­barn. Det sker när män­niskan döps.

Vägvisare till den stora glädjen. ”När de vise männen såg stjärnan fylldes de av stor glädje.” Så berättar evangelisten Matteus. Hans kollega Lukas berättar vad herdarna fick höra un­der julnatten: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”. Idag, tret­ton dagar senare, hör vi hur de tre stjärntydarna fylldes av den glädjen. De leddes av stjärnan från sitt hemland, för­modligen Babylonien, först till Je­rusa­lem, sedan till Bet­lehem och den plats där de fann barnet och dess moder. Redan profeten Je­saja hade för­utsagt det: ”Vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bä­va och vidga sig”.

”Vi har gått över från döden till livet.” Genom att älska sin nästa går människan över från dö­den till livet. Kain, som slog ihjäl sin broder, ställde sig på dödens sida. Men döden börjar redan i brist på kärlek. ”Den som inte älskar är kvar i dö­den.” Den som hatar tuggar i sig dödligt gift.

Evangelisten Johannes berättar, långt efter att det skett. Han kommer ihåg viktiga repliker och avgörande steg. Döparens ord om Jesus som Guds lamm får två av hans lärjungar att följa efter Jesus. Denne frågar ”vad de vill” och får motfrågan: ”Var bor du?” Svaret lyder: ”Följ med och se”. I koncentrat beskrivs människans väg till tro. Människan kallas, men måste själv svara. Hon kan bejaka, men kan också avvisa eller non­chalera den kallande rösten.

”När han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” Det är vårt yttersta hopp. Detta slutmål betyder dels att vi blir lika Herren, dels att vi ser ho­nom sådan han är. Detta förbereds på två sätt. Dels genom att älska vår nästa. Dels genom att ”se honom” i skrif­­terna.

Basileios och Gregorios levde på 300-talet, det år­hun­drade då tron på Kristi och Andens Gudom utmejs­la­des. De blev båda bis­kopar och kyrkolärare. Tron på den Heliga Treenigheten finns i den heliga Skrift, men som i ett frö. Johannes säger: ”Den som er­kä­nner Sonen har ock­så Fadern.” In­sikten ges genom Anden, som liknas vid en inre smörjelse. Arius förnekade Kris­ti eviga Gudom. Det fanns en tid då Sonen inte fanns.