årgång C

Kortpredikan 14 augusti 2019, S. Maximilian Kolbe, präst och martyr

Vi hör om Mose och om Josua, om brodern som gjort orätt och om dagens helgon Maximilian Kolbe. Mose får se det utlovade landet, men kroppsligen inte komma in i det. Det står att Gud ”begravde honom”. Ingen vet var hans grav är. Behövdes någon grav? Var Mose mindre än Henok och Elia som togs upp till direkt? Mose hade ju redan ”umgåtts med Herren ansikte mot ansikte”. Inte heller efter jungfru Maria har någon grav återfunnits.

Kortpredikan 13 augusti 2019, S. Maximos Bekännaren, munk och martyr

Mose ger Josua uppdraget att föra folket över Jordan, besegra de folk som bodde där och ta det utlovade landet i besittning. Den tidiga kyrkan läste och förstod detta som en bild för en and­lig kamp. ”Folken” som skall besegras är tillvarons andliga fiender. Inte ens Mose fick föra folket till målet. Josua är en profetia om Jesus, som för sitt folk in i Guds rike, där de onda makterna är besegrade.

Kortpredikan 12 augusti 2019

Alla folk är Herrens. Ändå utvalde han ett av jordens alla folk. ”Han utvalde er bland alla folk,” säger Mose till Israels folk. Han förkunnade ”för Israel sina stadgar och bud. Så har han inte gjort för något främ­mande folk”.Denna utkorelse låter i mänskliga öron diskriminerande och an­stötlig, men har sin källa i Guds kärlek till alla folk, särskilt de minsta och mest utsatta. Det är första steget i en plan.

Predikan 19 söndagen under året 2019

S:t Paulus ger oss en slags kortfattad definition av vad tron är i inledningen till brevet – för den troende som kämpar trons kamp i världen – eller i klostret – eller på sjukhuset bland de sjuka, eller i skolan bland motiverade och omotiverade elever, eller inom polisen bland brottsoffer och brottslingar – eller i butiken med minskande kundunderlag – överallt är hans definition en hjälp, Den är lätt att förstå och lätt att komma ihåg: tron är en visshet om det vi inte kan se. ”Visshet” betyder något vi vet, något vi kan veta och lära oss av. Ja visst, men frågan är ju alltid vad vi – och alla de troende – gör med utgångspunkt från tron, från vissheten om det vi inte kan se. Det är som vi förstår skillnad mellan visshet och vishet. Frågan är vad vi gör i kraft av tron.

Predikan 19 söndagen under året 2019

Det livsviktiga hoppet och dess grund. Utan hopp kan människan inte leva. Den som förlorat hoppet har redan börjat dö. Med fasansfull tydlighet ser vi det hos de ungdo­mar som berövar sig livet. De saknar hopp för det liv de skulle ha framför sig. Men kristen tro gäller inte bara det jordiska livet, vår stund på jorden. Det kristna hoppet sträcker sig längre. Också många vux­na, även bland de troende, ser åldrande som om man hade livet ”bakom sig”. Den kristna tron bekänner att det bästa ligger framför oss. ”Jag dör inte, jag går in i livet”, sade Lilla Theresa.

Kortpredikan 10 augusti 2019, S. Laurentius

Varför är Laurentius så vördad och älskad? Bara i Rom finns 34 kyrkor med hans namn. Kärleken till honom nåd­de ända hit till Sverige. Domkyrkorna i Lund och Uppsala bär båda hans namn. När han beordrades att utelämna "kyrkans skatter" skall han ha hän­visat kejsaren till de fattiga och sa­gt: "Dessa är Kyrkans verkliga skatt". Kärleken till Laurentius är ett exempel på de troendes känsla, på sensus fidelium, som enligt Kyr­kans lära inte tar miste. De troen­de har känt igen och be­kräftat det vittnes­börd Lau­rentius ger. Inte bara hans hjäl­temod, utan först och främst hans glädje.

Kortpredikan 9 augusti 2019, S. Teresia Benedicta av Korset, jungfru och martyr, Europas skyddspatron

Judinnan Edith Stein fördes ut i öknen för att Gud ville vin­na hennes hjärta. Hon blev syster Teresia Benedicta av Kor­set. Hennes namn anger hennes väg. Hon läste Teresa av Avila och kapitulerade för san­ning­en. Efter sitt dop och sin konversion var hon ofta i benediktin­klost­ret Beu­ron, därav "Be­nedic­ta", men blev karmelit med tillnamnet "av Kor­set".

Kortpredikan 8 augusti 2019, S. Dominikus

Mose och Aron kritiseras av Herren, trots att de får vatten att strömma fram ur klippan. Var det för att Mose inte ”talade till klip­pan inför deras ögon”, som Herren hade befallt honom, men slog på den med staven? Förtvivlat vredesmod? Herren, som såg hans hjärta, säger: ”Ni trodde inte på mig och höll mig inte helig inför Israels barns ögon”. Det skulle bli Josua, inte Mose, som förde folket in i det utlovade landet.