Kortpredikan 22 oktober 2019

Rom 5: 12,15b,17-19 20b-21; Ps 40: 7-10,17 Luk 12: 35-38

Aposteln Paulus sammanfattar trons centrum och uttrycker där­med alla människors gemensamma villkor. Av naturen har vi ett gemensamt ursprung. Paulus kallar oss Adams barn. Det motsva­ras av den nye Adam, Kristus, som nyskapat alla.

Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Den juridiska bilden kompletteras med andra. Origenes liknar Adam vid en dörr­vaktare som släppte in djävulen i män­niskans värld. Djävulens herravälde är ett tyranni som försla­var och leder till död.

Den nye Adams rättfärdiga gärning ”ledde till en frikännande dom för alla människor”. Kristi gärning befriar från djävulens herraväl­de och ger Adams barn livet tillbaka. Ett nytt herravälde skapas, Jesus kallar det ’Guds rike’, där ”nåden härskar genom rättfärdighet och för till evigt liv”.

Allting tycks redan fullbordat. Än­då antyds en process. Liksom Adams olydnad öppnade dörren för djävul, synd och död, "skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga."

Aposteln beskriver inte något som bara har skett, trots att det i princip är fullbordat. Människans frihet elimineras inte. Det står att "de alla synda­de".

Likaså med ”nådens överflödande rika gåva”. Den måste tas emot i tro och lydnad, och hela tiden hållas vid liv. "Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnan­de."

När nåden tas emot fullbordas i människan det som en gång har skett.

Kristus själv passar upp vid bordet. Han gör det i varje eukaristi genom att ge sig själv. I förra veckans bön efter kommunionen bad vi om delaktighet i "hans gudomliga natur".

"Där synden överflödade, där överflödade nåden än mer. Nåden skall härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”

                                                                                      pater Ingmar Svanteson