Kära medkristna, O ljuva sakrament! Så sjunger vi gärna under tiden för bönen om allas enhet i Kristus. Vi längtar säkert många av oss att våra andra bröder och systrar också ska vilja sjunga så med oss. Låt oss ta denna söndags läsningar som källa till inspiration på vägen till det gemensamma målet, himlen! Vi har just lyssnat till profeten Nehemja. Han har talat till de församlade i den judiska synagogan och använt lagboken. Folket sitter och lyssnar, precis som vi i den heliga mässan (Neh 8:2). Vi frågar oss: vilket är viktigast – den celebrerande prästen som person eller eukaristin han firar? En mycket viktig och svår fråga. Eukaristin är central därför att Herren Jesus kommer till oss genom den. Men prästen agerar också I Kristi person. Man kan inte säga att det ena är viktigare än det andra, båda är lika viktiga och lika nödvändiga.
Idag går Guds ord i uppfyllelse. För sex år sedan instiftade vår påve Franciskus denna söndag som ”Guds ords söndag”. I år passar det särskilt bra, eftersom dagens läsningar berättar om två predikningar. Den första hölls av prästen Esra ungefär 550 år före Kristus. Den andra av Jesus i sin hemstad Nasaret. Esra hade återkommit från fångenskapen i Babylon för att åter bygga upp Jerusalem. Predikstolen var en hög träställning ute i det fria. Där läste han ur Mose lagbok. När han öppnade bokrullen stod folket upp, som vi gjorde nyss när vi lyssnade till evangeliet. Folket ropade: ”Amen, Amen”. Som när församlingen nyss svarade: ”Lovad vare du, Kristus”.
Större krav på katoliker. Kära systrar och bröder i Kristus, Det sägs ganska ofta att Gud är annorlunda i Gamla Testamentet än i Nya. Sträng och arg i det Gamla, barmhärtig och mild i det Nya. Men det är inte sant. Gud har inga skiftande känslor eftersom Gud inte förändras. Gud är ju utanför tiden och förändring en egenskap i tiden. Guds vilja är ett med Guds tanke, och oföränderligt inriktad på det goda. Gud är kärlek, i all evighet; kärlek som på grekiska, Nya Testamentets originalspråk, heter ”agape” och bokstavligt betyder viljan av den andres bästa för den andres skull, ytterst genom självuppoffring. Det präglar Guds inre liv – relationen mellan de gudomliga personerna i Treenigheten – och Guds förhållande till oss
Kära bröder och systrar, Gud sände Jona som profet till sin tids största stad Nineve. Människorna där gjorde mycket som var av ondo och Jona befalldes att gå dit och hålla en straffpredikan. Många i vår församling, som kommer från Irak, vet nog att Nineve låg i deras land norrut vid floden Tigris och nära staden Mosul. De vet också att mycket ont drabbat deras landsmän där under vår tid. Kyrkan är i dag profet i Irak och förföljs. Före Kyrkan fanns profeterna och bland dem Jona.
Guds ord – levande och kraftigt. Denna söndag, den tredje under året, har av påven Franciskus fått ett särskilt namn: Guds ords söndag. Kyrkan vill göra oss mera medvetna om Guds ord, det ord som vi lyssnar till varje söndag. Det senaste konciliet gav en av sina viktiga texter namnet Dei verbum,Guds ord. Det riktar sig både till dem som förkunnar och till alla troende, för att de genom en flitig läsning av den heliga skrift skall förvärva det som är mera värt än annat, kunskapen om Jesus Kristus. Man citerar den helige Hieronymus: ”Okunnighet om Skriften är okunnighet om Kristus”.