I dagens läsningar berättas om två predikningar. Den första hölls av prästen Esra ungefär 450 år före Jesu predikan, som vi hörde om nyss i evangeliet. Esra hade återkommit från fångenskapen i Babylon och deltog i återuppbyggandet av Jerusalem. Predikstolen var en hög träställning i det fria. Där läste han ur Mose lagbok. När han öppnade bokrullen stod folket upp, som vi gjorde nyss när vi lyssnade till evangeliet. Folket ropade ’Amen, Amen’. Som när församlingen nyss svarade ’Lovad vare du, Kristus’.
Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”
Jesus framträder i dagens Lukasevangelium i den profetiska traditionen. Han reser sig i synagogan och läser ur boken Jesaja och undervisar om de orden. Han var en bra predikant för folket gillade hans ord och kände sig upplyfta. Esra och Nehemja var profeter och lärare för alla i det judiska folket som återvänt till Israel efter fångenskapen i Babylon. De hade med sig så många andra intryck från en annan kultur och en annan religion att de andliga ledarna måste börja undervisa från grunden. Därför ställde sig prästen Esra mitt på torget och öppnande bokrullarna och läste ur Skrifterna. Man byggde en särskild estrad åt honom så att han skulle stå högre än folket och så att de som var mogna kunde höra honom.