Kära bröder och systrar, kära barn, Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet. ”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!
Viktigt, men inte det viktigaste. ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick smaka den medicinen när de gillrade sin fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt eller inte att ge kejsaren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som romarna hade pålagt det judiska folket. Den skulle betalas med ett mynt, en denár, som ungefär motsvarade en dagslön.
Vägen till ständig bön. När människor möts frågar de ofta: ”Hur står det till?” Det är inte lätt att svara ärligt på den frågan. Inte bara för att det är oklokt att anförtro sitt innersta åt vem som helst, utan också för att vi ofta inte vet hur det står till med oss. Läkaren tar blodprov för att få vetskap om vår fysiska hälsa. För att få vetskap om vår andliga hälsa kan vi fråga oss hur vår bön ser ut. Bönen visar hur ”det står till” i människans hjärta.
I evangeliet hörde vi hur Jesus meningsmotståndare gillrar en fälla för honom: Om han säger att det är fel att betala skatt till kejsaren i Rom, får han problem med den romerska ockupationsmakten. Om han säger att det är rätt, får han problem med sina judiska landsmän. En vanlig människa skulle ha blivit svårt ställd. Men Jesus, människan i vilken Gud är helt och fullt närvarande, tar nu tillfället att förklara hela poängen med sitt liv, genom en av hans mest berömda oneliners: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”
”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick erfara det när de gillrade en fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt eller inte att ge kejsaren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som romarna hade pålagt det judiska folket. Den skulle betalas med ett mynt, en denár, som ungefär motsvarade en dagslön. Myntet hade en bild av kejsaren och en text: ’Tiberius, son av den gudomlige Augustus’. Att betala med detta mynt uppfattades av judarna som avguderi och ett svek mot tron på den ende Guden.