29:e söndagen "under året"

Kära bröder och systrar, kära ungdomar och barn, Nu är det åter söndag, Herrens Dag, och vi som hör till Guds familj får än en gång samlas för att tacka Gud för allt Han gjort för oss i vårt liv. Ibland glömmer vi att vi är beroende av Gud i allt och var vi än befinner oss. I samma ögonblick känner vi att vi inte längre är lyckliga eller att vi har frid i vår själ. Glömmer vi Gud har vi bara oss själva för att lyckas i livet. Det blir tungt, det blir extremt svårt.

Matteusevangeliet på arameiska skrevs omkring år 50, det vill säga ungefär 20 år efter apostlarnas andedop under Pingsten i Jerusalem. 20 år är inte en lång tid. Det beror på vad som händer. Det är ca 25 år sedan vår församlingskyrka byggdes ut till att omfatta hela den nya delen med Klarasalen och föregångaren till Oratoriet. Det är inte heller en lång tid – men en händelserik tid! Mellan Pingsten och Paulus andra missionsresa, till Thessalonike bland andra platser, var det också 20 år. Det är inte mycket tid, men återigen, det beror på vad som händer. Vi förstår i alla fall av brevet i dag att Evangeliet och Guds ord ”haft stor framgång”. Paulus säger ju: ”Gud älskar er bröder och vi vet att han har utvalt er”. De som alltså firar eukaristin tillsammans i Thessalonike har troget hållit fast vid tron under många lidanden, precis som Herren själv, men Paulus kunde göra mycket bland dem just av det skälet att de var förenade med Kristus i det dagliga livet. Det är det som förklaras av hans ord: ”Vårt evangelium”, alltså Kristi ord och exempel, ”kom till er inte bara som ord utan med kraft och helig ande”.