Botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Jubla över Herren ni rättfärdiga. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter. Den som skall vara stor bland er skall vara de andras tjänare. Kära bröder och systrar i Herren, Jakob och Johannes ber Jesus om en särskild förmån, att få de bästa platserna vid hans sida i riket som skall komma. Jesus svarar att de inte vet vad de ber om. De envisas. Till slut inser de att något fel har begåtts, eftersom de andra bröderna blir förargade. Vad bestod felet av?
Allt är sammanfattat i honom. Låt oss för denna predikan hämta hjälp av ett ord ur Efesierbrevet från en av den gångna veckans vardagsmässor. ”Allt är sammanfattat i honom (Kristus), allt i himlen och på jorden.” Det är motpolen till det som sliter sönder det mänskliga livet, politiskt, socialt, både det egna livet och det gemensamma. Inte heller kyrkan skonas. Man a-nar en ond makt bakom. Bibeln ger ondskan ett namn, djävulen (grek. diábolos), vilket betyder den som åtskiljer, kastar isär och söndrar det som Gud har förenat. Därför tar vi vår tillflykt till honom, vår Herre Jesus Kristus, som Gud har sänt för att sammanfatta allt, försona, förena och förnya allt.
Sann kärlek till nästan ger vilja till kristen mission. Kära systrar och bröder i Kristus, Döden som ett absolut slut, en utplåning av vår person, kan bara besegras av någon som står utanför den värld som döden är en del av. Dvs av Gud. Men bara en människa kan bära Gud till mötet med döden och göra andra människor delaktiga i ett liv bortom döden. Det är därför som Gud blir människa i Jesus Kristus och frivilligt ger sitt liv ”till lösen för många” som han säger i dagens evangelium; gör det som profeten Jesaja förutsäger i dagens första läsning, flera hundra år före Kristus, och som ”den rättfärdige ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld”.
Kära bröder och systrar, kära barn, Vad ska vi ha till middag idag? Eftersom alla i familjen vet vad alla tycker om att äta, gör man måltiden tillsammans, även om inte alla lagar maten. Den kristna katekesen, trons viktigaste innehåll i det skrivna ordet, är också en slags måltid man gör tillsammans, även om inte alla har ordet. ”Vad ska vi tro idag?” Allt smakar inte lika bra, men tro måste vi, lika mycket som vi måste äta. Också det som inte smakar bäst!
Viktigt, men inte det viktigaste. ”Den som gräver en grop för andra, faller själv i den.” Fariséerna fick smaka den medicinen när de gillrade sin fälla för Jesus. De ställde frågan: ”Är det rätt eller inte att ge kejsaren skatt?” Bakgrunden var den förhatliga skatt som romarna hade pålagt det judiska folket. Den skulle betalas med ett mynt, en denár, som ungefär motsvarade en dagslön.