Kära bröder och systrar, De tre läsningarna idag den 27 söndagen under året handlar alla om mannen och kvinnan i äktenskapet som Gud instiftat. Var och en av de här bibelläsningarna skulle kunna vara utgångspunkt för predikan. Budskapet för söndagen kan ändå bara komma fram i vad de tre läsningarna betyder tillsammans. Då frågar vi. Är alla tre lika viktiga? Finns det någon läsning som man kan bortse från, och någon man ska koncentrera sig mer på?
Äktenskapet – ett enhetens, kärlekens och glädjens tecken. I almanackor kan man ibland finna korta visdomsord, avsedda för eftertanke. Så också i ”Katolsk Kalender”. För den gångna veckan kan man läsa en vers hämtad från Andra Vatikankonciliet: ”Föreningen mellan man och kvinna är den primära formen av mänsklig gemenskap. Utifrån det djupaste i sin natur är människan nämligen en socialt inriktad varelse, och utan att stå i relationer kan hon varken leva eller utveckla sina anlag”. Vi hörde samma sanning i första läsningen där Gud säger: ”Det är inte gott att mannen/människan är ensam”. Människan är en gemenskapsvarelse och detta blir synligt i äktenskapets förening mellan man och kvinna.
Äktenskapet mellan man och kvinna berör fler än bara två. Kära systrar och bröder i Kristus, Varför handlar läsningarna om äktenskapet när det är en vanlig söndag och inte ett bröllop? Många här kanske inte är gifta eller har flera år kvar tills det blir aktuellt? Svaret är att äktenskapet inte bara berör de inblandade, utan är viktigt för hela samhället. Därför omgärdas det i alla tider och kulturer av regler för att skyddas och stärkas. Äktenskapets form måste förstås bygga på parternas frivilliga beslut, det är ett avgörande krav för ett kristet äktenskap, men äktenskapets sociala roll är inte att, som det ibland sägs, ”bekräfta kärlek”. Nej, det uttrycker något mer. I Kyrkan är äktenskapet ett av sju sakrament. Tillsammans med prästvigningen det sakrament som tjänar trosgemenskapen.
Katolikens plikter befriar! Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet bad apostlarna Jesus att ge dem större tro. Jesus svarar med det som väl idag skulle betecknas som ett ”högt” eller ett ”mycket högt tonläge”. Men Jesus bryr sig inte om ”tonläget”, bara om innehållet, det han faktiskt vill förmedla: frälsningen. Det är slutligen det enda väsentliga i kristen förkunnelse.
Apostlarna fick ett särskilt privilegium: att vara så nära Jesus. De fick ofta lyssna på hans mäktiga undervisning. Och de såg flera häpnadsväckande underverk som Jesus gjorde. Ändå kände apostlarna att deras tro...
Tjänandets grund och glädje. Jesu beskrivning av tjänarens villkor är idag svårsmälta. Men på Jesu tid var hans ord inte förvånande. En anställd tjänare förväntades göra i ordning maten för sin herre, innan han själv fick äta. Tjänaren kunde inte ens förvänta sig tack för det. Det hörde till hans tjänst. Idag kolliderar en sådan ordning med idealet av den fria och oberoende människan som helst inte skall behöva stå under någon.
Äktenskapet mellan man och kvinna – naturlag och sakrament, ingen social konstruktion. Kära systrar och bröder i Kristus, Äktenskapet är inte bara en angelägenhet för de berörda, utan viktigt för hela det mänskliga samhället. Därför omgärdas det i alla tider och kulturer av regler och villkor för att skyddas och stärkas. Överallt har det en gemenskapsdimension. Äktenskapets form måste förstås bygga på parternas frivilliga engagemang i känslor och vilja, men dess sociala roll är inte att, som det ibland sägs, ”bekräfta kärlek”. Det uttrycker något mer. I Kyrkan är äktenskapet ett av sju sakrament och utgör tillsammans med prästvigningen sakramenten som tjänar trosgemenskapen.