27:e söndagen "under året"

Tjänandets gåva, glädje och värdighet. ”Odugliga tjänare”? Det är inte lätt att förstå de orden av Jesus. Vem vill idag ens vara tjänare? Ordet tycks kollidera med drömmen om den fria och självständiga människan som inte vill stå under någon, ännu mindre lyda någon. För att tänka rätt om tjänande måste vi börja med Jesus själv. Vi påminner oss hur han före sitt lidande tvättar sina lärjungars fötter. Det var en symbolisk handling för hela hans liv och gärning, en gärning som renar lärjungarna från allt som smutsar ner och förvrider deras liv.

Äktenskapet – ett enhetens, kärlekens och glädjens tecken. I almanackor kan man ibland finna korta visdomsord, avsedda för eftertanke. Så ock­så i ”Katolsk Kalender”. För den gångna veckan kan man läsa en vers hämtad från Andra Va­tikankonciliet: ”Föreningen mellan man och kvinna är den primära formen av mänsklig ge­menskap. Utifrån det djupaste i sin natur är människan nämligen en socialt inriktad va­rel­se, och utan att stå i relationer kan hon var­ken leva eller utveckla sina anlag”. Vi hörde samma sanning i första läsningen där Gud sä­ger: ”Det är inte gott att mannen/människan är ensam”. Människan är en gemenskapsvarelse och detta blir synligt i äktenskapets före­ning mellan man och kvinna.