17:e söndagen "under året" - årgång C

Påträngande bön. I dagens evangelium ger oss Herren en enkel böneskola, i två delar. Först lär han sina lärjungar Fader vår och sedan berättar han en historia. Först lägger han en formulerad bön i lärjungarnas mun. Sedan lär han dem att be uthålligt och påträngande. Till en början är människan som ett litet barn. Hon lär sig tala genom att säga efter mamma, som lägger ord i barnets mun. Nu är det kyrkan, vår andliga moder, som lär oss vårt egentliga modersmål, bönen. Människan får ord lagda i sin mun, även om hon inte omedelbart förstår deras innebörd. Hon behöver inte varje gång fundera ut hur hon skall formulera sig.

Det finns ogärningar och våldsdåd som ropar till himlen. Katekesen talar om ”himmels­skriande synder”: Abels och alla brodermords blod ropar till himlen, de förtrycktas rop, övergreppens rop, främlingens rop, änkans och den faderlöses klagan, löntagarens rop för utebliven lön. Till dem räk­nas också den ”sodomitiska synden”, som vi hörde om i första läsningen. Abrahams släkting Lot hotades.