Predikningar

”Våga det katolska språnget - och gör så här om det är något i Kyrkans lära du finner svårt". Kära systrar och bröder i Kristus, Tro är, till att börja med, detsamma som att hålla något för sant; att tro på något. En ”trygg förvissning”, enligt vår första läsning ur Salomos Vishet, ”om det vi inte kan se”, som den magnifika meditationen i andra läsningen ur Hebréerbrevet preciserade det. Denna typ av tro är en nödvändig början på vetande: man håller något för sant som man sedan försöker verifiera med olika metoder.

”Om vi söker ’humility’ och inte ’pride' får också vi omvandlas med Jesus till dem Gud hade tänkt”. Vad är Kyrkan och varför finns hon till? I samhället, men även inne i kristenheten, råder det idag tyvärr en del förvirring om svaret. Men vi kan börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss i att det vi känner och vill alltid är rätt, bara för att vi känner och vill det.

”Katolska kyrkan behöver reformeras nu - och S:t Ignatius visar exakt hur!" Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens responsoriepsalm talade om hur ”vårt hjärta [vinner] vishet”. Hjärtat var i antiken symbolen för människans personligaste djup. För att låta visheten prägla det behöver vi, som vi hörde, lära ”oss hur få våra dagar är”. Dvs inse att slutet på vår tid i världen aldrig är långt borta. Paradoxalt nog för att vi ska kunna leva våra dagar här –många eller få – i sann glädje, byggd på vetskapen att det finns ett evigt liv, bortom våra dagar i tiden och rummet.