Predikningar

​​​​​​​Aposteln påminner om några av trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och prövning - även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd. Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske”. Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan låter sig snär­jas av och bejakar frestelsen. När "begäret blivit havande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död".

​​​​​​​Under två veckor skall vi lyssna till Jakobs brev, sannolikt skrivet av Ja­kob den Yngre, urkyrkans ledare i Jerusalem. Brevet är en slags rund­­skri­velse till ”de tolv stammarna i förskingringen”, judekristna som sking­rats från Jerusalem. ”Skatta er lyckliga, när ni utsätts för prövningar.” Det kan låta som uppmaning till självplåge­ri, men den är rea­listisk och den ger hopp.

Om du vill kan du hålla buden. Det är vad den vise Syrak säger till oss: ”Om du vill kan du hålla buden”. Det är något an­nat än vad många säger idag när de syndat: ’Jag kunde inte stå e­mot; jag är så svag; det bara blev så’. Människan har lurats att se sig själv som ett hjälplöst offer för det arv hon fått, den miljö hon vuxit upp i och för om­ständig­­heter som hon inte råder över själv. Syrak håller inte med utan fortsätter: ”Du be­stämmer själv om du skall vara trogen”. Det gäller inga småsa­ker: ”Framför människan lig­ger livet och döden, och hon får det hon väljer”. Han förnekar inte att andra fakto­rer spelar in, men det tar inte bort män­ni­skans personliga frihet och ansvar. När människan vänjer sig vid att skylla ifrån sig förmins­kar hon sig själv och förne­kar sin mänskliga värdig­het och frihet.

Salomos avfall fick katastrofala följder. Riket splittrades. Jerobe­am blev kung för ”Israel”, de tio stammar som skildes från Judas och Benjamins stammar kring Jerusalem. Jerobeam måste förhindra att folket fortsatte att dra upp till temp­let i Jerusalem. Det kunde leda till att de också ville återvända till Judas kung. Han låter göra två kalvar av guld och ställer upp dem i Betel och Dan. Han konstruerar högtider som liknar dem som Gud instif­tat genom Mose. Han insätter också präster som liknar det levi­tis­ka prästa­dömet. ”Vem som hade lust” kunde bli präst.

​​​​​​​Under 800-talet missionerade Ansgar i Nor­den. Ungefär samtidigt mis­sionerade de två bröderna Kyrillos och Methodios i Bulgarien, Mä­h­ren och Kroatien. De ska­pade ett slaviskt skriftspråk och en slavisk liturgi. Då, som nu, rådde spänning mellan öst och väst. Bröder­na firade li­tur­gin på folkspråket och västliga biskopar op­po­nerade. Bröder­na vände sig till Rom och påven avgjor­de saken genom att lägga deras liturgi på altaret. Han be­kräftade enheten i mångfalden.

​​​​​​​Hur var det möjligt? Salomos liv slutar i förnedring. På gamla dagar lät han sig för­ledas till avfall. Han byggde altare åt avgudarna Kemos och Mo­lok. Bibeln kallar dem ”styggelser”. Salomo lät det ske på helig mark. Han bröt mot det första bu­det. Det ledde till splittring av det enade rike han fått i arv av David. Hur var det möjligt?

​​​​​​​Salomo beskrivs som en orientalisk sagokung, omgiven av prakt och lysande glans. Drottningen av Saba blir ”utom sig av förund­ran”. Det är en skugga av verkligheten, en profetia om den sanne Ko­nungen, vår Herre Jesus Kris­­tus.

​​​​​​​Vad talade de om, Benedictus och Scholastica, när bro­dern hade kom­mit över sin chock över systerns bön om åskväder för att hin­d­ra honom att gå hem till sitt kloster? Gregorius berättar att de ”hela natten igenom kunde dela sina er­fa­renheter av det andliga livet och styrka varandra”. Hela natten? Deras ”erfarenheter” var genomsyrade och präglade av den heliga Skrift. Be­nedictus hade ju anbefallt ”andlig läsning” (lec­tio divina). De såg livet i Skrif­tens ljus och Skriften fullborda­des i deras liv.