S:t Franciskus församling – här en bild från kapellet där mässan firades dagligen på morgonen och på söndagar och helgdagar. Bilden är från lokaltidningen och ett hopklipp av två fotografier. Det är uppenbarligen under mässan och folket ser mot altaret medan pater Gerard, med utsträckta händer, talar till ett annat auditorium vid något annat tillfälle. Han är inte iklädd mässkruden.

På de vita väggarna syns fyra av de fjorton korsvägstavlorna och på rummets ursprungliga kakelugn står två höga ljus. Till vänster om pater Gerards huvud på bilden syns övre delen av dörren till den lilla sakristian.

Något till höger om mitten i bilden längst bak ser man den dubbla dörren ut i hallen och utgången. Under pater Gerards lyfta händer ser man att bänkarna har knäfall. Längst fram närmast kameran sitter fru Henryka Wolkowicz med yngste sonen bredvid sig och yngsta dottern framför sig. Till vänster och höger om henne sitter Tekla och Elsa Isaksson som var konvertiter från Tenhult. Alldeles bakom sitter en gästande evangelisk pastor, och bakom honom Göran Fäldt. Året är någon gång mellan 1969 och 1971.

I första raden till vänster i bild sitter Synnöve Ericsson i ljus dräkt och utan hatt. I näst sista raden sitter – med vit skjorta, slips och näsduk i kavajens bröstficka sitter en känd polsk ogift lekman. Han hörde till kärnan i församlingen och en av dem som kämpade för att få bygga en riktig kyrka någonstans i Jönköping. Han levde för att se den nya kyrkan invigas på Klostergatan 1974.

Gemensamt för de flesta polackerna under den här tiden var att de inte gick till kommunion utan bikt. Frekvent kommunion var i Kyrkan ovanlig fram till S:t Pius X (+ 1914) som ville underlätta för det troende folket att oftare livnära sig på kommunionen. Nästan alla som överlevt Andra Världskriget var fostrade i den gamla katolska traditionen med latinet som kyrkans språk. Mycket av det som hände i Kyrkan efter konciliet var svårt för de äldre att acceptera. Förut hade man till exempel alltid börjat mässan med Johannes protoevangelium, ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud och Ordet var Gud” (Joh 1:1). Sedan lästes kungörelserna som sedan flyttades till slutet av mässan, efter slutbönen och före slutvälsignelsen. Hela mässan, utom de fasta delarna, var på folkspråket och många saknade latinet. Det hade egentligen inte med enheten i Kyrkan att göra men det fungerade som folkligt överbryggande och var ett uttryck för auktoriteten i den universella Kyrkan.

På bilden syns inte den lilla klassrumsorgeln som måste ha inhandlats från någon folkskola någon gång. Det fanns alltid orglar i klassrummen och alla folkskollärare var utbildade att kunna spela till  morgonbönen och psalmsången.

Det spelades på den lilla orgeln under mässan om någon av de självlärda organisterna var på plats, Emilio Strozzi, Tadeusz Kamasa eller den kände bokbindaren Lennart Enander, som troget kom till mässan men som inte konverterade. Hans hemmahörighet var Kristine kyrka på Östra Storgatan inte långt ifrån Stenhuggargatan. Lennart hade två söner som flyttade till Stockholm där de gick i mässan i S:ta Eugenia som då låg på Brunkebergstorg. De var ju vana att gå i den katolska mässan med pappan i Jönköping. S:ta Eugenia var Sveriges äldsta katolska kyrka efter reformationen. Den hade byggts med ekonomisk hjälp av Drottning Josefina. När pojkarna var i Jönköping fick de ministrera med pater Gerard utan att vara katoliker, har Enander berättat.

Jönköpings Kommun har förärat kulturpersonen Lennart Enander med en mindre staty på Kålgårdsgatan. Han älskade församlingen och förstod betydelsen av S:t Franciskus’ enkla kapell som det första katolska kapellet i Jönköping på 500 år. Han betydde mycket på sin tid för att bryta de protestantiska misstankarna mot ”papisterna” på Öster. Men det var det katolska folket i stort som gjorde mest intryck. Till Jul och Påsk stod folk ute på gatan för att följa mässan eftersom de inte kunde få plats i det lilla kapellet. Hur enkelt det än var, var det det andliga hemmet för hundratals katoliker i hela Jönköpings län. Idag kan kyrkoherde Joseph Maria Nilsson räkna över 4000 som sin brokiga fårhjord.

Göran Fäldt

Läs ochså: Marialegionen och Pilgrimer för Kristus i S:t Franciskus’ församling i Jönköping – minnen från 1970

Läs också: Människor i S:t Franciskus’ katolska församling - berättelser och minnen från förr

Läs ochså: Människor att minnas i S:t Franciskus’ katolska församling i Jönköping