De två bilderna har avfotograferats från ett familjefotoalbum. Det är först bilden av samkväm med kaffe och kaka inne i prästernas vardagsrum på bottenvåningen i huset på Stenhuggargatan på Kålgården i östra Jönköping efter upptagningen i kyrkan för Elsa och Tekla Isaksson den 21 maj 1969.

De två bilderna under bilden av församlingskyrkan på Torpa har avfotograferats från ett familjefotoalbum.

Vardagsrummet var också församlingens och kyrkoherdens kontor. Från vänster till höger i bild ser man Maria Ericsson, dotter till Synnöve Ericsson, som båda bodde i lägenhet några kvarter väster om kyrkan. Sedan syns Göran Fäldt, Tekla Isaksson och fader Gerard Mulveal som var kyrkoherde. På hans vänstra sida sitter Elsa Isaksson, utanför bild. Sedan visar den andra bilden i två kopior församlingshusets baksida i trädgården. Där står från vänster till höger Maria, Tekla, Elsa, Göran, fader Gerard och Synnöve. Lena Fäldt tog bilderna.

Teklas och Elsas historia är verkligen en historia om Guds särskilda ingripande och välsignelse. De båda ogifta systrarna bodde i föräldrahemmet i Tenhult. Där lyssnade de på radio och det hände att de började lyssna på de svenska utsändningarna på Vatikanradion.

Det handlade om den katolska tron och både Tekla och Elsa har berättat att det som sas och berättades om Katolska kyrkan och den katolska tron stämde helt överens med vad de själva trodde. De ringde fader Gerard och undrade om de kunde komma till mässan en söndag. Naturligtvis var de mycket välkomna.

Så började de två systrarna varje söndag ta tåget från Tenhult till stationen i Jönköping. Det fanns två eller tre tågtider att välja mellan. Det tidiga tåget kom till Jönköping bara strax före 9-mässan. Systrarna gick till fots och kom för sent till mässan. Sedan inväntade de 11-mässan och efter den kunde de samtala med fader Gerard eller någon av de andra passionistprästerna eller passionistbroder Gabriel Moran. Systrarna lärde sig snart hur det var att trängas med alla katoliker som ville slå sig ner på kontoret och prata om sitt.

Tåget tillbaka gick omkring kl. 4 och de båda systrarna stannade på ”kontoret” i kyrkan och åt något de hade med sig. Sedan gick de till fots till stationen och väntade. De var hemma igen vid 5-tiden.

Den 21 maj 1969 upptogs de i stor glädje i Kyrkans fulla gemenskap och levde sedan resten av livet som praktiserande katoliker. De blev kända och mycket omtyckta i församlingen genom sin enkelhet och kristna tro. De ordnade med måltider hemma hos sig och inbjöd prästerna i sitt hem i Tenhult.

Synnöve Ericsson var norska som i Sverige gifte sig med en änkeman och bildade familj i en ort utmed Nissastigen. De fick enda barnet Maria. Efter mannens oväntade död flyttade mor och dotter till Jönköping. I Synnevös lägenhet fanns en mycket stor målning av ett katolskt kvinnligt helgon. Synnöve gick varje dag i morgonmässan och var bland annat mycket aktiv i församlingens julfester i Hantverksföreningens lokaler på gården bakom den nuvarande möbelbutiken på hörnet Östra Storgatan och Hovrättstorget. Synnöve omkom tragiskt i en bilolycka på Kapellgatan. Hon begravdes på Skogskyrkogården.

Maria var enda katoliken i sin skolklass men hennes bästa vän gick alltid med henne i mässan på söndagarna, med sina föräldrars tillåtelse.

Prästerna var omtyckta och ganska kända i kvarteren på Kålgården. Man sa om dem att de gjorde fint intryck på folk, ”inte för vad de sa utan för vad de var”, minns Göran. Göran och Lena bodde på Råslätt. En kväll när Göran varit med fader Gerard på hembesök på Österängen steg han av vid Hovrättstorget och Göran fortsatte till Råslätt. Strax efter Hovrättstorget kallade chauffören till sig Göran och frågade ivrigt: ”Var det där pater Gerard?”

Marias öde som föräldralös förde henne långt norr ut i Sverige, ända till Lappland där hon gifte sig med en same. Vad som sedan hände med henne är okänt.

Om alla människor som möttes i det första församlingshuset i S:t Franciskus’ församling skulle det kunna skrivas så många böcker att de inte fick plats i ett enda rum. Det skulle bli många andra historier om Guds försyn och omsorg om de troende.

Göran Fäldt

Läs ochså: Människor att minnas i S:t Franciskus’ katolska församling i Jönköping

Läs ochså: Marialegionen och Pilgrimer för Kristus i S:t Franciskus’ församling i Jönköping – minnen från 1970

Läs ochså: Människor att minnas i S:t Franciskus’ katolska församling i Jönköping

Läs ochså: Katolsk grund i Jönköping – minnen från S:t Franciskus’ församling