Påven S:t Johannes Paulus II ber den 14 juni 1987 i Warszawa framför Sankt Stanislas kyrka vid den salige Jerzy Popiełuszkos grav. Solidaritetsrörelsens präst kidnappades och mördades den 19 oktober 1984. Tre hemliga poliser befanns ansvariga för mordet 1985 och dömdes till 25, 15 och 14 års fängelse. Deras närmaste chef dömdes till 25 års fängelse. (Foto: Jean-Claude Delmas / AFP via Getty Images)

Den 19 oktober 1984 befann sig en mild och modig präst vid namn Jerzy Popiełuszko, 37 år gammal, i en fruktansvärd situation. I åratal hade den officiella kaplanen för Polens Solidaritetsrörelse övervakats och trakasserats av den kommunistiska staten. Han var mycket älskad av det polska folket, och därför var han och hans tro och hans frihetskämpar ett dödligt hot mot den kommunistiska ideologin och regimen. Han var tvungen att stoppas.

Staten fortsatte aggressivt att närma sig prästen. Han visste nervöst att hans tid var kort. Tiden var inne den 19 oktober. Tre banditer från Polens hemliga polis grep och pucklade på honom. Han bands och försågs med munkavle och stoppades in i bakluckan på deras Fiat.

Fader Popiełuszkos första misshandel den kvällen var så allvarlig att den borde ha dödat honom. Han var en liten man som led av Addisons sjukdom. (= En kronisk sjukdom som innebär att man har brist på flera livsviktiga hormoner från binjurarna. Övers. anm.)

Han hade tidigare varit inlagd på sjukhus för andra åkommor, bland annat stress och ångest. Men på något sätt lyckades prästen överleva den 19 oktober när han kämpade för sitt liv i den mörka bakluckan på Fiaten. Faktum är att han på något sätt lossade repen som knöt fast honom och tog sig ut ur bilen. Han började springa och ropade till alla som kunde höra: "Hjälp! Rädda mitt liv!"

Han blev överkörd av en av hantlangarna, Grzegorz Piotrowski, som släppte lös sig själv och sin klubba mot prästens huvud med en grymhet som om han vore besatt. Piotrowski medgav senare att han inte visste vad som hade kommit in i honom. Hans kamrater trodde att han hade blivit galen, "så vilda var slagen". Han sa senare: "Jag blev – strunt samma, det spelar ingen roll." Misshandeln var som en piskning. Fader Popiełuszkos slag var obarmhärtigt.

Prästens plågoandar tog sedan en rulle tjock tejp för att binda hans huvud. De drog tejpen runt hans mun, näsa och huvud och slängde in honom ännu en gång i bilen, som en sopklump på väg till högen. Efter det kom ännu en smäll, där en av de kommunistiska hemliga poliserna till slut utdelade ett sista dödligt slag mot prästens skalle.

Mördarna körde till en plats vid floden Wisła. De band fast två tunga säckar med stenar, som var och en vägde nästan 25 kilo, vid prästens anklar. De lyfte upp honom i vertikalt läge ovanför vattnet och släppte honom sedan tyst. Han sjönk ner i mörkret nedanför.

Mördarna kände en omedelbar känsla av skuld i sina samveten. De körde iväg och hällde i sig en flaska vodka för att försöka bedöva vad de hade gjort. "Nu är vi mördare", sa en av dem till sig själv.

Det var de verkligen. Det var naturligtvis också det kommunistiska system som de representerade. När de kommunistiska myndigheterna till slut hämtade fader Popiełuszkos ruttnande lik från floden 11 dagar senare var det nästan oigenkännligt. Hans uppsvällda kropp var så stympad att den skulle ha varit oigenkännlig om det inte vore för dess prästerliga kläder. Den kommunistiska polisen som inspekterade kroppen undersökte det förstörda offrets identitetskort. Där angavs hans födelsedatum och sedan hans yrke som präst. »Präst?» ropade en av poliserna. "Är det ett yrke?"

Pojkarna fick sig ett gott skratt där. För kommunister fanns det inget som var så skrattretande som religion. Att tro att religion kan vara en sysselsättning? Hah!

Det kommunistiska systemet och dess tjänare hade förtärt oräkneliga Jerzy Popiełuszkos och tiotals miljoner andra, vars namn knappast kommer att bli ihågkomna på årsdagen av deras död. Denne präst blev emellertid ihågkommen av miljontals. I slutändan var hans kamp inte förgäves. Kommunisterna kunde inte utplåna polackernas längtan efter Gud och frihet. Det skulle dröja ytterligare fem år efter hans död, men den helige prästens bortgång skulle ytterligare underblåsa frihetens fackla och kommunismens motsvarande krasch och förbränning.

Fader Jerzy Popiełuszkos sak är betydelsefull. Hans kyrka har sannerligen erkänt honom. Han är nu den salige Jerzy Popiełuszko. Hans minnesmärke är den 19 oktober 1984, vilket markerar datumet för hans död och martyrdöd den 19 oktober 1984.

Den djupa respekten för fader Popiełuszko gör det så oroande och förbryllande vad som hände med hans minnesstaty i McCarren Park i Brooklyn, New York. I maj förra året vandaliserades en staty som rests som en hyllning till den dödade prästen. Sopor kastades runt hela basen och en stor soppåse av plast knöts över prästens huvud. Orden "No Polish" var ristade på stenen.

Det sätt på vilket statyn vandaliserades är ironiskt, för att inte säga skrämmande. Skändarna band en plastpåse över statyn av den salige Jerzys huvud, vilket påminde om hur hans huvud var bundet när kommunisterna mördade honom innan de slängde honom i floden Wisła.

Man är benägen att måla upp denna händelse som en attack av okunniga radikaler som riktade in sig på den salige Jerzys staty av ingen annan anledning än att det var ett monument över någon död europeisk vit kille – en del av anti-staty-vurmen som svepte över Amerika under den hemska  sommaren 2020 och riktade sig mot alla från Columbus till och med den svarta abolitionisten Frederick Douglass. Men titta närmare: Orden "Inga polacker" var klottrade på stenen. Dessutom ägde handlingen rum den 3 maj, som är Polens konstitutionsdag, en nationell helgdag för det stolta folket i Polen.

Noterbart är också att detta inte är första gången statyn skändas. Kort efter att monumentet först avtäcktes i oktober 1990 vandaliserades det – huvudet höggs av. Monumentet restaurerades och återinvigdes 1992 vid en ceremoni där mer än 10 000 personer deltog. Varje år den 19 oktober samlas tusentals polsk-amerikaner i detta område, som nu heter Popieluszko-torget, för att hedra prästen och hans vittnesbörd.

Det är uppenbart att platsen har en speciell betydelse för lokala invandrare. Faktum är att cirka 20 % av lokalbefolkningen (Greenpoint) talar polska som sitt första språk.

– Den här platsen är en mötesplats, säger Konstancja Maleszyńska, som bor i området, och berättar att det ofta hålls bönevakor där. – Vi träffas till exempel här för att minnas kommunismens offer i december varje år. Men folk kommer hit nästan varje dag, avsiktligt, för att tända ett ljus, lägga blommor, visa respekt, pausa med en tung matkasse på en bänk, äta en delikatesssmörgås, träffa några vänner. Vissa, de mindre lyckligt lottade av oss, sover också här. Detta utrymme är bra och säkert. Det här utrymmet är heligt."

Kanske är allt detta anledningen till att någon, eller någon grupp, riktade in sig på det. Den salige Jerzys djärva motstånd mot kommunismen kan vara ett föremål för protester för en del moderna amerikaner.

År 2017, på hundraårsdagen av den bolsjevikiska revolutionen, dök en grupp vänsterdemonstranter upp vid minnesmärket för kommunismens offer på Capitol Hill och tog ett foto och postade, där de tillsammans gav sina långfingrar till monumentet till minne av de mer än 100 miljoner avlidna offren för kommunismen. Många av dessa offer var från Polen – som den salige Jerzy.

"Det är nedslående att höra att statyn av fader Jerzy Popiełuszko, en man som ägnade sitt liv åt att främja frihet och frihet, har vandaliserats ännu en gång", sa Brooklyns biskop Nicholas DiMarzio i maj.

Det är det verkligen. Kanske var det den hängivenheten som gjorde honom till måltavla?

Det väcker frågan om varför någon skulle rikta in sig på denna staty tillägnad denna man.

Å andra sidan, i en tid då Amerikas nya skändare obevekligt har attackerat statyer av figurer från St. Louis till den heliga Jungfru Maria, och när knappt en staty av St. Junípero Serra står kvar utanför de missioner han grundade i Kalifornien, varför skulle den salige Jerzy Popiełuszkogo vara oskadd?

För de nya kulturrevolutionärerna kan den salige Jerzy bara vara nästa i raden.

Paul Kengor

Paul Kengor är professor i statsvetenskap vid Grove City College i Grove City, Pennsylvania. Bland hans böcker kan nämnas A Pope and a President, The Divine Plan and The Politically Incorrect Guide to Communism, The Devil and Karl Marx: Communism's Long March of Death, Deception, and Infiltration.

Paul Kengor är redaktör för The American Spectator och mångårig professor i statsvetenskap vid Grove City College. Han är författare till mer än 20 böcker, bland annat The Stigmatists: Their Gifts, Their Revelations, Their Warnings (TAN Books, september 2024)

Till svenska, oktober 2021, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här