Den svenska brottsbalken ska ses över efter en utredningstid och prioritera straffskalorna. Riksdagen förväntas fatta beslut så snart det är möjligt med tanke på den allmänna utvecklingen i landet med ökad kriminalitet. Problemet med att se straffet, eller straffen, som en ”form av upprättelse”, är att domen inte i sig själv ses som upprättelse. Det innebär att kraven på straffen vägs in i rättegången och bidrar till rättviseaspekten. Jag tror att det är en farlig väg och skrev i en tidigare blogg: ”Den öppnar vägen för sårade människors behov av hämnd. Att en sådan hämnd också kan legitimeras framgår bland annat i den nordamerikanska rättigheten för anhöriga att, om de önskar det, bakom glasrutor se den dömde avrättas”.