Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Kristi förklaring 2023

Predikan Kristi förklaring 2023

Ibland kan vi människor få en liten glimt av den eviga härligheten. Mitt i tidens brus kan vi nås av budskapet om den eviga härligheten. Vi som just idag får vara med när påven och alla ungdomar är samlade för Världsungdomsdagen i Lissabon får en underbar bild av hur människor av alla nationaliteter kan vara tillsammans i ömsesidig enhet och kärlek. Det ger oss en aning om Guds rike. Evighetens frid och glädje får skymta fram och styrka oss under den jordiska pilgrimsfärden. Också när livet är som svårast kan en liten ljusstråle bryta igenom. Därför är det så viktigt att vi i vardagens slit och släp är öppna för Guds verklighet. Försöker vi leva hela vårt alldagliga liv i gemenskap med den levande Guden, i trons dunkla verklighet, då är vi skyddade mot de svårigheter och lidanden som annars kan få oss på fall. Vågar vi lita på Guds omsorg och försyn, då kan vi bättre hantera de motgångar och prövningar som ingen helt kan undgå under sitt liv här på jorden. Tyvärr är många människor i vår tid så skyddslösa, när det händer något jobbigt, eftersom de inte har denna tillit till Guds ständiga försyn och hjälp. Vissheten och tron på Guds eviga härlighet, som Jesus har öppnat för oss, hjälper oss att uthärda livets mörka sidor och inte tappa modet i svårigheterna. ”Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras” (Dan 7:14). Hur många lidande och utsatta människor har inte fått hopp, när de tagit sin tillflykt till Guds eviga välde, kärlekens och sanningens oförstörbara rike. Ofta är det i trons dunkel som vi får ta emot den nåd och den hjälp som Gud vill ge oss i svårigheter och nöd. Förutsättningen för att få denna hjälp är alltså att vi lever i trons, hoppets och kärlekens öppenhet för Gud. Vi är beredda att ta emot honom och hans kärlek. Vi inriktar vårt liv på att leva i Kristi närhet och ljus. Vi vill efterfölja honom och komma honom närmare. Vi litar på att han vill leda oss tryggt genom livets alla svårigheter och utmaningar. Han vill ”lysa för oss som en lampa i ett mörkt rum” (jfr 2 Pet 1:19). Vi försöker lyssna till hans röst. Vi tror att han talar till oss genom Bibelns ord, men också genom det som sker inom och utom oss. Vi är idel öra för Gud. Vi övar oss i att lyssna lyhört till Guds röst och ta emot allt det som sker i hans ljus och till hans ära. I hela Bibeln möter vi människor som har levt i trons totala öppenhet och lyhörda grundhållning. Idag får vi erfara hur Gud vår Fader på ett ovanligt tydligt sätt kan göra sig hörd i vår värld: ”Detta är min älskade Son, han är min utvalde. Lyssna till honom” (Matt 17:5). Jesus är på väg upp till Jerusalem för att lida och dö. De tre lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes följer med honom på vägen. Just då får de höra Faderns röst förkunna att Jesus är hans älskade Son. Fadern själv, som annars är fördold för oss, bryter sin heliga tystnad för att bekräfta att Jesus är den som är utvald att frälsa vår värld. Det gamla förbundet representeras av Mose och Elia, lagen och profeterna, som har berett marken för Guds människoblivande och ankomst till vår värld. Jesu förklaring som vi firar idag är ett enastående tillfälle i Jesu liv, eftersom vi får en glimt av den eviga härligheten, när Fadern låter höra sin röst. Samtidigt vill han betona att vi från och med nu måste lyssna till hans Son; Jesus Kristus. I honom har allt blivit sagt som vi behöver veta. Johannes av Korset betonar att vi inte behöver någon annan uppenbarelse än det vi har fått veta i och genom Jesus. Fadrens fullhet lyser fram i honom. Hela vårt liv går ut på att lyssna allt mer intensivt på det han har att säga oss. Hela vår uppgift är att se på honom och älska honom av hela vårt hjärta. Mer och mer kan vi förvandlas till hans avbild och bli honom allt mer lika. ”Ge oss en sann och bärande tro, så att vi lyssnar till din älskade Son och med honom får ärva det himmelska riket”, så bad vi i dagens kollektbön. Nr vi lyssnar lydigt och lyhört på Jesu ord, då hör vi också hans Faders ord. Sonen och Fadern är ett. I Sonen för vi en aning om Fadern. Det är den helige Andes stora uppgift att föra oss allt djupare in i den kärlek som binder samman Fadern och Sonen. Vi kan bli allt mer förankrade i deras ömsesidiga kärlek. På så sätt tar vi ut något av det eviga livet i förskott ”tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Pet 1:19). Så skriver aposteln Petrus för att uppmuntra oss i de ofrånkomliga svårigheter som möter oss under vårt liv på jorden. Om vi redan nu i vårt hjärta är hemma hos Gud i hans eviga rike får vi kraft att bemästra det svåra som livet rymmer. För några veckor sedan fick jag välsigna en ikon av Jungfru Maria som moder till de förföljda kristna i De heliga martyrernas kyrka i Akalla. Vår tid är martyrernas tid. På många ställen i vår värld finns det kristna som utsätts för förföljelse. För dem är det livsviktigt att få erfara Jesus närhet och stöd, att få styrka av hans kärleksfulla ord och stärkas av Andens nådegåvor. Ordet martyr betyder vittne. Genom vårt dop är vi alla vittnen som får vittna om Guds kärlek och sanning, som blivit uppenbara i Jesu liv och budskap. Vissa av oss får vittna genom martyrdöden om att Jesus genom sin död på korset har besegrat dödens och syndens makt. Vissa av oss får vittna genom vardagens större eller mindre svårigheter och motgångar om Jesu ständiga nåd och kärlek. Därför är det så viktigt att vi alla försöker se hur vi bäst kan hitta vårt sätt att vittna om Jesus. Då måste vi förstås först av allt lära oss lyssna mer intensivt till hans ord och bli mer genomsyrade av hans kärlek. Jesus har förklarat för oss vem hans Fader är och vilken kallelse vi har. Han vill hjälpa oss att hantera vårt liv så att det kan bli en ständig lovsång till Guds ära och ett ständigt vittnesbörd om Guds barmhärtighet och sanning som har uppenbarats för världen i Kristi kors och uppståndelse.

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.