En rad ord i den heliga Skrift har fått fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asa­r­jas bön i den brinnande ugnen beds i varje ka­tolsk mässa. När gå­vor­na burits fram på altaret böjer sig prästen djupt inför alta­ret och ber: ”Herre, vår Gud, inför ditt an­sik­te ber vi med ödmjukt sinne och för­kro­s­sat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi fram­bär i dag bli dig till behag”. Asarjas bön ersätter det offer som just då inte kunde bäras fram i Je­ru­­salems tempel.

Naaman, den arameiske överbefälhavaren, hade själv tänkt ut hur pro­feten Elisha skulle bota honom från hans spetälska. ”Jag tänkte att han skulle…”. Naaman tänkte vidare: ”Är inte Damaskus floder bättre än alla vat­­ten i Is­rael?” Men Gud har suveränt utvalt ett folk och ettland bland alla andra. Det är lika utmanande nu som då.