”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall va­­ra mitt folk.” Mitt i fastetiden hör vi pro­­­fe­ten Jeremia förmedla Herrens röst. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller bö­ja sitt öra till mig, utan vandrade ef­­ter sina egna rådslag”. Människans närmaste ”profet” är det egna sam­ve­tet. Den inre rös­t som lågmält men tydligt bjuder oss att gö­ra det goda och av­visa det onda. Rösten kommer inifrån människan själv, men har samtidigt en auk­toritet som står över henne själv.