Ju bättre det gick för israeliterna, desto präktigare avgudabilder res­te de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall från förbundet med Herren. Människan har svårt att hantera rikedom och framgång. Det be­kräftar Skriftens och Kyrkans lära om arvsynden. När avgudar och ideologier avslöjas i sin tomhet står folken utan ledare. När olyckorna kommer ropar folket till bergen: ”Dölj oss”, och till höjderna: ”Fall över oss”.

”Vind sår de, och storm skall de skörda.” Den kultur som sår i köttets åker borde inte för­vånas över den skörd som växer upp. Profeten ser dess början i avguderiet. Att ”göra sig” avgudar kan tyc­kas harmlöst, men påver­kar dem som gjort dem och som an­vänder dem. Profeten säger: ”De som har gjort dem skall bli dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.”