Evangeliets två underverk är dramatiska, befrielse och uppväckelse, men profeten Hosea når längre och framför allt djupare. Han sjunger om Israels ungdomstid, när hon levde i glädje och trohet med sin brudgum, den Herre som befriat henne och ingått förbund med henne. Sedan dess har hon varit otrogen, frestad genom sitt välstånd att tillbe avgudarna.
Så här långt i efterhand (80 år senare) förstår jag hur klokt min mor fostrade mig från början. Tänk vad man fick lära sig. Vilken nytta man hade av det senare i livet, hur man uppträdde mot sina lärare, sina chefer, mot prästerna, och ännu lite senare om man själv fick ledarställning! Alla mammor hade samma metod i kvarteret där vi bodde. Som barn ville vi inte alltid äta vad mor gjort i ordning och ville slippa.