Jag är ännu hos dig för att förjaga allt mörker. I påskdagens högmässa hör vi en ”stillsam­ma­re” ton­art än i påskvakan. Kyrkan medi­terar över det oerhörda som har skett. I ingångsversen låter hon samma psal­tar­psalm som vi hör­de i natt vid påskljuset ut­trycka sin lågmälda förundran. Först talar Kristus: ”Jag har upp­stått, jag är än­nu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du omger mig på alla si­dor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt för­stånd”.