Varför de som gifter sig vinner på att ha flera barn än 3

I äktenskapsförberedande samtal brukar jag fråga de unga paren: ”Vilken sorts familj vill ni ha när ni blir gamla?”

Hur jobbigt men viktigt och underbart det är med många barn, vet alla som försökt. Det finns i dag tusen skäl att försöka komma undan med så få som möjligt. Men en sak är jag rätt säker på: de som har många barn och en stor familj ångrar sig inte. De som tänkt ekonomiskt och egoistiskt ångrar sig. De tänkte sig hus med trädgård men inte på planteringen av fruktträd och bärbuskar och köksträdgård. De är förstås nöjda på sitt sätt med garage för två bilar och trygga pensioner. Svenska modellen ”Villa, Volvo, vovve” ser bra ut – på ytan. Men hur är det på insidan? 

Alltså frågan igen, ”Vilken sorts familj vill ni ha när ni blir gamla?” De unga har egentligen inte tänkt så mycket på det långsiktiga i äktenskapet. Frågan vänder upp och ner på en hel del. Relationen, bröllopet, möbler och tapeter, miljön för vännerna som kommer på fest. Allt det som är kortsiktigt hyperviktigt hamnar i skuggan av det större perspektivet med familjen och föräldraskapet, att vara mor och att vara far.

Ska man behöva offra timmarna på gymmet, ska man inte kunna gå ut på after work på fredagarna och koppla av?

Så många frågor!

De som läst intervjun med Erika J. Hearn (Familjen är i främsta ledet i striden för sanningen | Katolsk Horisont (katolsk-horisont.net))

på Katolsk Horisont fick säkert en del att tänka på. Är det så jobbigt att ha familj, är det så viktigt att följa barnens utveckling från början, själv, som mor först och främst och som far i alla aspekter?

Erika gav en lektion om en 3-åring som lärde sig att mamman har auktoriteten. En så enkel sak men så lätt att missa. Har man en bra relation till sina tonåringar, så beror det på att man lade grunden från början och blev auktoriteten – inte någon annan - utanför familjen. Ett barn kan spjärna emot och skrika och vägra hur mycket som helst men det kan aldrig lära sig att bestämma allt själv.

Får barnet den vanan har man gett upp från början och man har ett eller flera superegoistiska barn att leva hela livet med.  

Man måste kunna lyssna på skriket, man måste kunna förklara och lirka med barn. Man kan inte hota barn, man kan inte straffa barn. Gör man det kommer de att hata att vara föräldrar själva. Är de inte harmoniska hemma blir de mobbade i skolan bland andra barn. Barn som blir mobbade när de är barn, mobbar själva, omedvetet, andra, som vuxna. Det sitter i hela livet.

Föräldrar måste hjälpa sina barn att sätta ord på sina känslor. De lär sig vad samtal är. Om de inte lär sig det hemma lär de sig det på gatan i fel miljö och i fel gäng.  

Barn i familjer med många barn lär sig något barn i ett- eller tvåbarnsfamiljen kanske aldrig lär sig. I familjen med många syskon lär sig barnen tidigt att lösa problem och ta ansvar. De måste ibland göra något eftersom mamman och pappan inte alltid är på plats för att serva dem.

Dessa barn går framåt med många kryss för rätt och fel. Av felen lär man sig, av det rätta växer man som person. Det gäller ju vuxna också. Föräldrarna följer allas utveckling med styr inte upp för mycket.

Föräldrar äger inte sina barn och bestämmer inte över deras känslor och reaktioner. Föräldrar blir specialister på fostran genom ödmjukt tjänande. Alla föräldrar har idéer om fostran och innehåll. Det är barnen som får dessa idéer att utvecklas och fullkomnas. Hur ofta har jag inte sett mänsklig mognad och bestående kärlek vid begravningarna. Man kan bara tacka Gud för allt underbart Han gör genom livets skola.

De unga paren i dag är framtiden. De gifter sig förhoppningsvis och samverkar i en kärleksfull livsgemenskap. Det kan gå bra med ett eller två barn, eller till och med utan egna barn. Men de vinner något oskattbart på att ha fler barn är 3. Än mer om de har 4 eller 5 eller 6. Var inte alltför oroliga för ekonomin!

Skötsamhet och hederlighet är grundkapitalet. Försök aldrig att luras. Tala alltid sanning. Intrigera inte. Barnen tar efter sina föräldrar.

Och som det gamla uttrycket säger, ”Ett nytt barn kommer alltid med limpa bröd under armen.”

                                                                                                                          diakon Göran Fäldt