Varför ambitionen att vara ”världsbäst” i hbtq?
I den tid som råder är det klokt att vakta på sin tunga: ”Den som vaktar sin tunga räddar livet, den lösmynte råkar i fördärvet”, säger Ordspråksboken (13:3). Det gäller inte minst vad vi tänker och säger i hbtq sammanhangen. Varför ska vi vara just ”världsbäst” i hbtqfrågorna och ligga ”i framkanten” för en ny inkluderande jämlikhetspolitik, kan man fråga sig, när regeringen utsett en yngre, lesbisk civilingenjör till jämställdhetsminister från nyåret 2019?