Människan kan inte välja sitt öde efter döden – julbetraktelse
Ingen människa kan välja sitt öde efter döden eftersom varje människa är skapad med en evig själ. Andevarelserna som skapades av Gud före ljusets och världens tillkomst är eviga andliga varelser. Deras antal är oräkneligt. De existerar lika säkert som vi existerar. Trosbekännelsen säger: ”Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt, både synligt och osynligt.”
I alla tider har människor, som inte vill tro på Gud, menat att det är möjligt att Gud är Gud, och den som skapat allt och är alltings Herre, men också att det är möjligt att Gud inte är Gud och inte alltings Herre, och att de, av det skälet, eller av andra skäl, föredragit att tacka nej till det eviga livet hos Gud. För dessa människor är det ett val.
Vem kan förneka Jesu födelse?
Det stora och allvarliga misstaget är att tro att människan kan upphöra att existera efter döden. Man kan tänka så, och förhålla sig till sin egen uppfattning, som om man själv var Herre över sin existens och sitt liv. Men ingen kan påstå att hon vet att ingenting av henne kvarstår efter döden. Kan hon säga: ”Jag skall inte finnas till efter min död”? Nej, det kan hon inte, även om hon tänker det!
Det valet efter döden finns inte. Människan har inte skapat sig själv utan fått hela sin existens av Gud som är evig, utan början och slut, allsmäktig och allvetande. Hon kan inte förneka att hennes själ är odödlig utan att samtidigt förneka att Gud skapat henne till sin avbild och lik Gud som är odödlig, levande Ande. Även om hon vill förneka att Gud finns, kan hon inte förneka att hon kommit till och existerar.
Hon kan inte påstå, eller vilja tro, att Gud skulle ge henne ett andra tillfälle till omvändelse efter sin död utan att förneka den hjälp Kristus sänder sina efterföljare och lärjungar efter sin Himmelsfärd i den Helige Ande: ”Jag skall be Fadern, och Han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid” (Joh 14:16).
När hon ser straffen för sina synder efter sin död, skulle hon då kunna omvända sig och bekänna sina synder? Ja, men skulle det vara hennes egen sanna omvändelse och ånger? Om den fanns skulle den inte kunna ge henne förtjänsten av en ödmjuk omvändelse.
Hon hade chansen till ånger och omvändelse medan hon levde och kunde samverka med Gud för sin egen frälsning. Men efter sin död är en sådan ånger. och kanske vilja till bot, för sen.
Kan någon påstå att Kristus, världens Frälsare, inte gett människan all den nåd och hjälp i detta livet som hon behöver för att uppstå med Honom vid Hans andra ankomst och denna tidens slut? Nej, det kan ingen troende och förnuftig människa påstå! Nej, varje mänsklig varelse avgör sitt livs öde efter döden genom det liv hon väljer att leva i denna världen, det vill säga i den enhet av kropp och ande som hon är genom Guds skapelse.
För att göra de rätta valen på denna sidan döden har hon apostlarnas vittnesbörd och förkunnelse och sitt samvete som kan urskilja gott och ont. Ingen troende och förnuftig människa kan förneka att hon med sitt av Uppenbarelsen formade samvete, kan välja det goda även om hon gör det onda! Vilket tillstånd människan än befinner sig i vid sin död, upphör hennes själ inte att finnas till och existera.
Guds frälsningsvilja för alla skapade mänskliga varelser är uppenbarad sanning genom Sonens människoblivande genom en jungfru, den nya Eva, Maria! Den som inte firar jul i den tron och övertygelsen firar en hednisk jul!
diakon Göran Fäldt
