Det lutande skoltornet i Pisa – och kunskapen om Gud – var ligger våra barns kunskapsnivå?

Det lutande skoltornet i Pisa – och kunskapen om Gud – var ligger våra barns kunskapsnivå?

Den viktigaste kunskapen våra barn kan få är kunskapen om Gud. Den kunskapen lutar inte utan står rak och riktar sig mot himlen som den kommer från. Maria besitter kunskapen om Gud mer än någon annan skapad varelse. Hon är dess säte. Gud har lagt visheten i hennes bröst. Kyrkan, med Skriftens Ord, kallar henne Vishetens säte.

Den sanna kunskapen
Den sanna kunskapen

 

Beviset för att den sanna kunskapen inte kommer från människor utan från Gud är att Bibeln och Kyrkan inte någonstans uppmanar de unga att studera eller att samla världsliga kunskaper. Jesus har överraskande stora kunskaper om profeterna och förbundets verklighet, som vi förstår när vi läser om hans samtal med de skriftlärda i templet då han bara var omkring tio år (”Alla häpnade över hans förstånd och de svar han gav”, Luk 2:47). Men hur han fått sina kunskaper framgår inte och inte heller manar han senare sina lärjungar att studera skrifterna och profeterna. De kunskaperna finns där, överförs vidare, liksom kunskapen om lagen. Det är den stora skillnaden med det världsliga samfundets förmedling av kunskap.

Många av de bibliska personerna är mycket lärda män och kvinnor. Många av dem erkänner ändå att den kunskap det förvärvat som skriftlärda inte hjälper dem i relationen till Gud. S:t Paulus hör till dem. Stor lärdom kan till och med vara en frestelse till högmodets synd. Hur kommer det sig då att så många kristna har stor kunskap och att Guds folk besitter verklig kunskap om Gud? Samtidigt kan stor lärdom och kunskap vara ovärderlig för andra troende att som människa bättre förstå trons mysterium. Guds sanningar uppenbarad som kunskap ger människan möjlighet att sätta in den sekulära filosofin i ett sammanhang som inte övertar betydelsen av uppenbarad sanning. I dag den 4 december kan Kyrkan fira minnet av en stor sådan källa till fördjupande kunskap, S:t Johannes av Damaskus (675-749?).    

Svaret måste vara att den sanna kunskapen om Gud är uppenbarad kunskap. Vad betyder det? Det betyder att människans förnuft bara kan ta emot kunskap om Gud genom att Gud uppenbarar den för de troende. Den mest obildade kristne kan alltså ha mycket större kunskap om Gud än den mest lärde. Därför kan vi inte heller i Bibeln hitta ”politiska” uppmaningar till studier som i våra skolors undervisningsprogram och i kursplaner i de många olika skolämnena.

 All sann kunskap om Gud kan bara fås genom att Gud själv uppenbarar sanningar, oftast i steg, men ibland, för vissa utvalda människor, i ett enda stort steg som sammanfattar alla andra små steg. I vilken tid som helst och i vilken kultur som helst kan Gud uppenbara sanningen och sanningarna för en människa som är öppen för Gud, det vill säga en människa som inte förvrängt och förblindat sitt förstånd genom medveten synd och framhärdar i den.

Många stora helgon är exempel på den förvandling av människan som uppenbarad sanning medför, den heliga Birgitta av Vadstena, den heliga Katarina av Siena, den helige Bernard av Clairvaux (1090-1153), den helige Johannes Paulus II. Men den kunskap Gud gav dem genom uppenbarandet av Sanningen var inte bara en gåva till dem själva utan en gåva till hela Kyrkan.

Den kunskap och den lärdom som kommer från Gud har alltid ett frälsande syfte. Det är alltid ett uttryck för Guds frälsningsvilja och kärlek till hela sin Skapelse.  

Om nu Kyrkans nedärvda kunskap om Gud är ett rakt torn som riktar sig mot himlen, varifrån all kunskap kommer, så tjänar det alltid det goda syftet att upplysa och leda människor till den sanning som befriar. Jesus är denna Sanning, liksom också Anden och Fadern är Sanningen.  

 Genom den historiska, sociala utvecklingen har människor också vunnit kunskap på alla andra områden än kunskapen om Gud.

Den kunskapen mäts, i vissa delar, regelbundet av OECD i den så kallade Pisa undersökningen om vad 15-åringarna kan och har lärt sig i de olika skolsystemen. Trots stora ekonomiska resurser har inte kunskaperna växt i den takt man tänkt sig och önskat i många av de mest utvecklade länderna.

Tornet i Pisa, Italien
Tornet i Pisa, Italien

 

Det är allvarligt därför att samhällsstrukturerna kräver specialiserad kunskap för att samhället ska bära sig självt och vara alla medborgare till nytta. Även om vi i år för Sveriges del får ganska positiva signaler i Pisarapporten, är det ändå så att vi, som nation, halkat efter i kunskapsnivån i åldersgruppen 15 år. Vi kommer att lida av kompetensbrist under lång tid framöver. 

Hur kan kristna katolska föräldrar hjälpa sina barn till det som för dem är den rätta kunskapsnivån med utgångspunkt från deras begåvning och intressen? Deras frihet måste få stöd för att deras utveckling ska leda till mognad och förmåga i olika yrken och i ett framtida familjeliv.

Det finns naturligtvis inga universalknep och inga garanterade metoder i familjerna. Man kan tala om befrämjande insatser men också om viss kontroll av till exempel skärmtid på datorerna eller uppkopplingen på sociala media. Man får inte försumma den fysiska rörligheten och att vara mycket ute i den friska luften och ljuset.

För mycket av för mycket utan sammanhängande kunskapsfilosofi kan vara förklaringen till de sämre resultaten enligt Pisa undersökningarna. För mycket föräldrakontroll och för hårda krav på barnen kan också leda till sämre inlärningsförmåga och minskat intresse för de viktiga studierna. Alla måste inte ha samma program, inte alla samma belöningssystem i hemmet.

Men vad föräldrar alltid kan göra är att bidra med en praktisk miljö i hemmet för barnens studier, läxläsning och allmänbildning.

stół

 

Mitt råd – som jag hämtar från mina egna föräldrars kloka insatser som ändå gav mig stor frihet: ett eget lite skrivbord med hurtsar, egen bokhylla, bra läslampor och förtroende för barnets och den unga människans egna intressen – det räcker lång. Föräldrar kan alltid stimulera sina barns naturliga nyfikenhet. Det är ett verkligt stöd för den allmänna kunskapsnivån. Gör föräldrar det, är det en liten enkel revolution för glädjen att få praktiska kunskaper. Det är denna världens kunskaper, och de är nödvändiga.

Den himmelska kunskapen, som befriar människan från hennes dåliga och destruktiva sidor, är uppenbarad av Gud och är universellt gällande i alla tider och i alla kulturer. I den skola som är Guds skola, finns inga lutande torn i Pisa och inga statistiskt säkrade mätresultat. Men det är den viktigaste kunskapen, inte bara för barnen, utan för alla.

Den Heliga Treenighetens uppenbarande

 

Jesu dop i Jordan  Mästaren från Rheinfelden (nära Basel; 1400-talet)
Jesu dop i Jordan
Mästaren från Rheinfelden
(nära Basel; 1400-talet)

 

                                                                                                                                  diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.