På Erik den heliges tid – 1100-talet – hade vi en i stort sett gemensam kristen tro även om sektliknande, heretiska rörelser hela tiden fanns med i bilden.
Det verkligt nya. Ett litet ord möter flera gånger i dagens läsningar och liturgi, ordet ny eller nytt. Ingångsantifonen sjöng om den nya sången (canticum novum). I andra läsningen hörde vi om en ny himmel och en ny jord och om det nya Jerusalem. I evangeliet hör vi Jesus tala om ett nytt bud. Den som sitter på den himmelska tronen hör vi säga: ”Se, jag gör allting nytt”.
Kristen kärlek innebär att leda andra till den sanna tron. Kära bröder och systrar i Kristus, Herren säger i dagens evangelium: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Men vad är det som är nytt i detta bud? Som den helige Augustinus noterar i sin kommentar till Johannesevangeliet (tr. 65, 1; CCSL 36, 490) finns detta bud redan i den gamla lagen. I Tredje Moseboken kan vi läsa: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (19:18).
”Se, jag gör allting nytt” (Upp 21:5), säger Herren. Påsken ger oss del av det nya livet, det eviga liv som alltid är lika nytt och omvälvande. Det är en stor befrielse för oss när det går upp för oss att vi ständigt får börja på nytt igen.
”Jag kallar er vänner.” Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och sin kyrka. Vänskapen är ju ömsesidig och på något sätt jämlik. Tydligast ser vi det hos helgonen som blivit Kristi vänner. De ”får vad de än ber om” eftersom de är ett med Kristi vilja. Kyrkan blir ett ”vänskapens sakrament”.
I Johannesevangeliet för mässan på torsdagen i fjärde påskveckan säger Jesus, efter att ha talat om apostlarnas skyldighet att ”tvätta varandras fötter” (13:14), att han vet vilka av dem han utvalt och att det han sagt om den ödmjuka tjänargärningen att tvätta varandras fötter inför måltiden inte kommer att gälla dem alla.
Paulus för evangeliet vidare. Nu till Antiokia i Pisidien, i hjärtat av Mindre Asien. Som vanligt uppsöker han synagogan och börjar med att kort återge Guds historia med sitt utvalda folk, med början i Egypten. När han kommer till konung David märker vi att hans röst blir särskilt ivrig. Han citerar psalm 89 i Psaltaren, dagens responsoriepsalm, där Herren själv säger: ”Jag har funnit David, en man efter mitt sinne”.