Bönens förening med Gud och helgonens vittnesbörd om trons seger över världen kan inte utesluta den naturliga oron och rädslan att andra och vi själva kanske måste dö i följderna av krig och hungersnöd. Vi är inte som så många av våra bröder och systrar fångna i den stormens mitt som fått fäste i Ukraina. Hur länge kan vi leva vidare med våra egna familjer i normala förhållanden?