I dag är det kyrkoårets sista söndag, vi får lägga det gamla i Kristi konungsliga nåderika och kärleksfulla händer, och snart gå in i det nya – och vi får lita till att domen blir rättvis, och kärleksfull – Han som inte dömer oss efter förtjänst utan efter nåd, inte likt jordiska kungar och kejsare. Vi betonar Kristus som försonare, snarare än en sträng domare, inte en tyrann eller diktator som världens kungar kan vara. Vi står framför vår KUNG! Judarna hade i sin historia olika slags kungar...
Må ditt rike komma. År 1925 instiftades den högtid vi firar idag, Kristus Konungens Dag. Påven Pius XI ville visa på ett alternativ till totalitarism, ateism och sekularisering, som var på frammarsch. Utan Kristus har världen varken riktning, mål eller bestånd. Häromdagen hörde jag någon säga: Det är som om vår västerländska kultur har förlorat sin kärna. I första läsningen hörde vi hur David blev smord till konung och därmed samlade alla Israels tolv stammar i ett rike. I andra läsningen ur Kolosserbrevet hörde vi en av bibelns mest hisnande beskrivningar av vem Kristus är.
Kära bröder och systrar i Kristus Konungen, De bibliska referenserna till högtiden Kristus Konungen vittnar om ett ledarskap på det världsliga området i Guds namn. Andra Samuelsbokens författare placerar in de första kungarna i Israels historia efter befrielsen från Egypten, Saul och David, som ledare för hela Guds folk, både för deras inre ordning och tillväxt och för det rent militära försvaret mot angränsande folk som när som helst kunde finna anledning att anfalla Israel. Folket uppfattar detta ledarskap som ett gudomligt uppdrag för kungen: ”Du skall vara herde för mitt folk, du skall vara Israels furste” (2 Sam 5:2). Folket sluter upp bakom sin kung som en garant för allas religiösa förbund med Gud.
En förbrytares bön, fröet till Konungens rike. Det är ett märkligt evangelium på denna kyrkoårets sista söndag, Kristus Konungens dag. En Konung omgiven av två förbrytare. Alla tre korsfästa. Som kontrast hör vi i kollektbönen det triumferande uttrycket ”världsalltets Konung”. I första läsningen hörde vi hur David blev smord till konung och därmed samlade alla de tolv stammarna till ett rike. I andra läsningen hörde vi hur Gud har ”räddat oss ur mörkrets rike och fört oss in i sin älskade sons rike”. Vi hör hur allt är skapat ”genom honom och till honom”, att ”allting hålls samman i honom”, att allt är ”försonat genom honom, allt på jorden och allt i himlen”. Vid altaret skall kyrkan sjunga om Guds ”eviga och allomfattande rike”.