Om man ska visa EN bild av Kyrkan, är det en bild av Jungfru Maria: älskad, utvald och förberedd av Gud för att få erbjudandet att föda hans Son in i världen; med ett ja som gör detta möjligt, byggt på en tro, i meningen tillit till Gud, som hjälps och stärks av förnuftets kritiska frågor - ett ja uttalat i sann frihet, dvs när en människa ordnar allt i sitt liv för att Guds vilja ska kunna ske. Utan reservationer eller säkrande. Så ska Kyrkan, och varje kristen, verka i världen, för dess frälsning.
Rosenkransens första mysterium är just denna högtids tecken på de troendes barnlika förtröstan till Marias förbön och hjälp för att kunna vara Herren Kristus trogna. För väldigt många troende börjar varje ny dag med Marie Bebådelse. Att anförtro sig till Guds Moder Maria är en så djup och levande tradition i Kyrkan att man nästan kan säga att den identifierar Kyrkan. Ja, varför inte? Har inte Gud gett oss Maria för att vi ska finna vägen till hennes son, Jesus? Kristi Kyrka är ett med Maria.
Vi är på väg att fira påsk. På vägen dit påminns vi om julen, om vem det är, vars påsk vi firar - Marias son, Gud och människa. Om han inte varit Gud, hade han inte kunnat försona och gudomliggöra människan. Om han inte varit människa hade människan inte kunnat få del av hans verk, inte kunnat bli delaktig i det liv han vill ge henne. Människoblivandet är det mest svårförstådda bland trosmysterierna. En hjälp att komma det närmare är att se hur Maria togs i anspråk.