Kortpredikan, Jungfru Marie Bebådelsedag - Herrens Bebådelse, 25 mars 2019

Jes 7:10-14 Ps 40:7-11 Heb 10:4-10 Luk 1:26-38

Vi är på väg att fira påsk. På vägen dit påminns vi om julen, om vem det är, vars påsk vi firar - Marias son, Gud och män­niska.

Om han inte varit Gud, hade han inte kun­nat försona och gudom­liggöra människan. Om han inte varit människa hade människan inte kunnat få del av hans verk, inte kunnat bli delaktig i det liv han vill ge henne.

Människoblivandet är det mest svårförstådda bland trosmysteri­er­na. En hjälp att komma det närmare är att se hur Maria togs i anspråk.  

Hon blev havande genom att höra, genom att tro och genom sin överlåtelse.

Genom sin tro och sin överlåtelse är Maria den helt och hållet frälsta och gudomliggjorda. Nåden förberedde och fullbordade hennes Fiat: ”må det ske med mig ef­ter ditt ord”.

Utan vårt Fiat kan inte hennes son förenas med och för­vandla våra liv.

Detta sker genom tron och förnyas i den heliga kom­munionen. Johannes Paulus II säger i sin En­cyk­lika om eukaristin: ”Därför finns det en djupgåen­de analogi (en slags likhet) mellan det Fiat, med vil­ket Maria svarade på ängelns ord, och det Amen som varje troende uttalar, när hon tar emot Herrens kropp”.

Marias svar var så odelat att hon också kan stödja vårt Amen. Hon förtröstade på ängelns ord: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.

Vi hör "Kristi kropp".

Må vårt "Amen" vara sant, odelat och fyllt av trons förtröstan, så att vi blir det vi tar emot.

                                                                                                                           pater Ingmar Svanteson