7:e Påsksöndagen

Sjunde Påsksöndagen 2016 – predikan i Nässjö

Kära bröder och systrar, kära ni barn i kristna familjer. I dag får vi återigen tacka Gud för hans stora gåva till oss alla som tror på honom: livets gåva, livet i överflöd och framför allt livet i all evighet. Jesus har nu tagit bort döden, mörkret, synden, orättvisan och hatet. Inte så att döden, mörkret, synden, orättvisan och hatet inte finns kvar bland människor på jorden. Det finns där. Men, och, det är det som är viktigt, det behöver inte drabba oss, det behöver inte påverka oss, det binder oss inte som hjälplösa fångar under djävulens lockelser.

Predikan 7 Påsksöndagen 2015

Människan är en gåtfull varelse. Hon kan söka sanningen. Och borde rimligen också göra det. Det gåtfulla är att hon i stället ofta väljer det behagliga, på bekostnad av sanningen. Hon tycks rentav vilja låta sig luras, för att sanningen är så obehaglig. Stefanos hade i en predikan gått igenom folkets historia ända från Abraham, men han dolde inte de mörka inslagen i folkets historia, alla de gånger de avvisat sanningen och gjort motstånd mot den.

Predikan 7 Påsksöndagen 2012

Påsken väntar på Pingsten. Påsken behöver Pingsten. Tron på uppståndelsen behöver Anden för att inte stelna till en trossats. Vi ser det redan bland lärjungarna. De var övertygade om att Kristus uppstått från de döda. De hade sett honom. Men de börjar inte omedelbart predika. Något mera måste hända. Vi ser dem samlade i ett hus i närheten av Jerusalem, kanske i samma sal där de firat den sista måltiden.

Predikan 7 Påsksöndagen 2009

Människans villkor kan beskrivas på tusen olika sätt. Ett av de bättre är att jämföra dem med en väntan. Människan är en varelse som väntar. Det kan handla om vardagliga ting, men också om människans djupare behov. Hon är sällan nöjd. Det behöver inte vara något dåligt, typ avundsjuka eller missnöje. I grunden längtar hon efter lycka. Många är desillusionerade och besvikna. Finns det hållbara skäl att vänta på något gott?