2:a söndagen i Advent

Predikan 2 söndagen i advent 2023

Kära bröder och systrar, Evangeliet talar idag om Johannes döparen. Han var budbäraren som förberedde vägen för Kristus. Att framträda som Guds profet och bland människorna ta upp frågorna om synd, skuld, omvändelse och förlåtelse, visste han var förenat med risk för det egna livet. Profeter som sa sanningen om folkets otrohet mot Gud, slog man ofta ihjäl, säger Skriften.

Predikan 2 söndagen i advent 2023

Bered väg. Adventstidens liturgi skimrar och strålar av Herrens ankomst. I antifoner och psalmer, res­pon­sorier och böner, hela advents­ti­den är genomlyst. Lägger vi örat till marken hör vi hur också berg och höjder, träd och planeter brister ut i jubel när Her­ren kom­mer för att sam­man­fatta allt och upprätta sitt rike. Adventstiden är genomsyrad av den and­ra bönen i Fa­der vår: Tillkomme ditt rike. Liturgin har vaskat fram det ur trons skatt­kammare. Det är som om profeten visste hur vi har det just nu: ”Stärk makt­lösa händer, var fri­modiga, säg till de modfällda: Se, vår Gud kommer och räddar oss”.

Predikan 2 söndagen i advent 2023

Kära bröder och systrar i Kristus, Johannes döparen är den siste av Gamla testamentets profeter, och också den som på många sätt tydligast pekar på Jesus Kristus. Han avbildas ofta just med pekfingret riktat mot Herren. Men han pekar inte bara på Kristus, som är vägen till Fadern, utan också på oss syndare, som måste omvända oss från våra synder för att komma in i Guds rike. Låt oss därför meditera över hur Johannes pekar på (1) himmelriket, på (2) Herren Jesus Kristus, som är vägen till dit, och på (3) oss, som måste omvända oss från våra synder för att bana väg för Herren.

Predikan 2 söndagen i advent 2022

Att växa i hoppet. När ett kraftigt träd har fällts till marken finns bara stubben kvar. Trädets historia är avslutad. Så hopplöst såg det ut för Israels folk när den siste kung­en av Davids ätt hade dött i babylonisk fångenskap på 500-talet f. Kr. Men profe­ten Jesaja ser läng­­re. Han säger: ”ett skott skall skjuta upp ur Ishais av­hugg­na stam”. Vi sjunger om det i julpsal­men: ”Det är en ros utsprungen av Da­vids rot och stam”. Tidi­gare sjöng man: ”av Jes­se rot och stam”.