Kära medkristna, Visheten är det den Heliga Skrift talar om denna 28 söndag under året. Vad är vishet? Det måste vi försöka förklara och kanske till slut förstå. Till en början med erkänner vi nog att visheten är en mycket sällsynt dyrbar pärla eller upphöjd reserverad tron där den som sitter på den ser ut över de trogna. Det låter fint och vackert med vad är visheten? Det kan väl inte vara ett vackert inventarium eller en dyrbar möbel. Eller ett stort ord, som kärleken, som nåden, som barmhärtigheten. Problemet är att ord har innehåll som inte är ytliga. Man måste gå innanför äggets vita skal för att komma åt det gula innehållet som är gott att äta. Man äter ju inte skalet. Det skulle ju vara rena dårskapen och inte vishet.
Nåden gör det omöjliga möjligt. Mötet mellan den rike mannen och Jesus är inte bara beskrivet med ord. Evangelisten berättar att ”Jesus såg på honom med kärlek”. Vi vet vad ett leende betyder. Vi talar om kärlek vid första ögonkastet. Vi vet att blickar kan dräpa. Men ”Jesus såg på honom med kärlek.” Det var inte vilken blick som helst. Den såg hans innersta, bakom ytan, bakom masker och ord. Ingenting kunde döljas för den blicken. Men blickens skärpa var inte det viktigaste. Jesus såg på honom med kärlek, en kärlek som ville hans bästa.
Kära bröder och systrar, Vi är här tillsammans i en och samma tro, det är det första och viktigaste vi ska tänka på. Tron på Kristus som vår Herre och Frälsare förenar oss i kärlek till varandra. När profeten Jesaja på sin tid talade till folket om Gud, påminde han om det lidande och den förnedring deras förfäder hade gått igenom som prövningar. Hur allvarligt hade det varit för dem?
Var är de nio andra? Botandet av de tio spetälska är inte svårt att föreställa sig. Jesus är på vandring mot Jerusalem och kommer in i en by. Där möts han av tio spetälska. De som drabbades av denna fasansfulla sjukdom blev isolerade och levde utanför den mänskliga gemenskapen. När någon kom i närheten måste de varna och ropa: ”oren, oren”. Men dessa tio ropar: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!”
Kära systrar och bröder, Vi hör idag hur aposteln Paulus undervisar sin älskade medbroder och medarbetare i evangeliets tjänst, Timotheos. Många människor har kommit på tro på Kristus genom dem och de har gått vidare från plats till plats och vunnit fler för Kristus. Det är också martyrernas tid i den unga Kyrkan. Paulus talar därför om att härda ut, särskilt om man måste sitta i fängelse för Jesu skull. ”Härdar vi ut ska vi också härska med honom; får vi dö med honom måste vi också leva med honom”, säger han. Det gäller alltså att inte ge upp, utan fortsätta i Herrens efterföljd och hålla ut i trohet.