Just för att vi inte vill höra om helvetet, påminner Jesus oss om det. Kära systrar och bröder i Kristus, Hur många gånger förra veckan tänkte ni på himlen? Inte så många? Kanske inte alls? Det gäller också mig, kan jag erkänna. Men det är ju till himlen, tillståndet av evig gemenskap med Gud efter den fysiska döden, som vi vill. Själens frälsning är den kristna trons enda mål, som Aposteln Paulus idag påminner om i vår andra läsning ur Första Timotheosbrevet. Notera: ”enda mål”. Låter vi det vara styrande?
Kontrastverkan. Liknelsen om den rike mannan och Lasaros målas av Lukas med tydliga kontraster. Den rike mannen lever i fest och glans, den fattige ligger utanför hans port i elände och nöd. Den rike är klädd i purpur och fint linne. Den fattiges kropp är täckt av sår. Han kan inte ens hålla de halvvilda hundarna ifrån sig. Den rike har fest varje dag. Den fattige får inte ens äta av smulorna som skrapades ner från bordet.
Det allvarliga men goda evangeliet om den rike mannen och Lasaros. Evangeliet om den rike mannen och Lasaros är inte bara allvarligt, det rymer också ett gott budskap. Dessutom är det vackert. Det har lämnat spår i konst och litteratur. Lasaros´ namn hör vi i ordet lasarett. Evangeliet om den rike mannen och Lasaros är en del vår kultur.
Den heliga moder Teresa av Calcutta påminde med hela sitt liv om vår kristna plikt mot de fattigaste. Hon blev själv ” fattig för andras skull för att de fattiga skulle bli rika på hennes fattigdom” (Halleluja, 2 Kor 8:9). Även om de fattiga hon tjänat aldrig blev rika i materiell mening, blev de rika genom att återfå sin mänskliga värdighet. Vad den heliga Teresa gjorde var att dela deras öde och älska dem. Det var hennes offer av sig själv. Hon gav sig som en gåva till Gud som kunde använda henne som ett instrument för sin barmhärtighet och kärlek.