Den rike mannen och Lasaros. Predikan 26 söndagen under året (C) 2016
Am 6:1a, 4-7; 1 Tim 6: 11-16; Luk 16:19-31
Den heliga moder Teresa av Calcutta påminde med hela sitt liv om vår kristna plikt mot de fattigaste.
Hon blev själv ” fattig för andras skull för att de fattiga skulle bli rika på hennes fattigdom” (Halleluja, 2 Kor 8:9). Även om de fattiga hon tjänat aldrig blev rika i materiell mening, blev de rika genom att återfå sin mänskliga värdighet. Vad den heliga Teresa gjorde var att dela deras öde och älska dem. Det var hennes offer av sig själv. Hon gav sig som en gåva till Gud som kunde använda henne som ett instrument för sin barmhärtighet och kärlek.
Teresas lyfte upp dem ur andras likgiltighet. Fast de fattiga ansågs värdelösa i samhället och en samhällets börda gav hon dem ett gränslöst värde genom sin kärlek, den kärlek Jesus gav henne när han kallade henne till tjänande som ordenssyster. Det var det den rike mannen i Jesu tal till fariséerna glömde bort. Lasaros var ingenting för honom. Men den fattige Lasaros i vår tid betydde allt för Teresa och hennes medsystrar. Eftersom hon följde Jesus troget och inspirerade så många andra också i det dagliga under ett helt liv kan man säga att vi alla fått del av en rikedom som Jesus ger oss genom sitt eget offer i kärlek. Påven Franciskus säger i sin stora uppmaning Evangeliets glädje att de fattiga är de priviligierade mottagarna av Guds budskap. Han säger att hela Kyrkan måste söka upp dessa de fattigaste bland våra bröder och systrar och ge dem Jesus.
Och vad skulle det tjäna oss, som inte saknar något, om vi inte är villiga att se till våra fattigaste bröders och systrars behov när vi ska avlägga räkenskap inför Gud för våra gärningar? Vem av oss ska som den rike mannen efter döden ropa till Abraham och be honom komma och lindra våra plågor i den brinnande elden?
Moder Teresa var den första som skapade ett hem för Aidssjuka när ingen ens vågade röra vid den som smittats av HIV och fått aids. Hos Teresa var den fattige Lasaros en priviligierad gäst som inte bara fick vård utan kärlek. Därför handlar evangeliet i dag om den barmhärtiga kärleken.
Den finns, den lever, den lyfter hela världen. Hur många kristna engagerar sig inte redan för sina medmänniskor, i sina yrken, i sina familjer, i sina kontakter, genom sitt inflytande i politiken! Så många det är som bidrar på sitt sätt! Gud skall belöna dem! Ja, Kyrkan inspirerar många! Många som inte är kristna vill vara med och göra något gott för andra!
Nu gömmer sig flera tusen flyktingar i vårt land för att undgå utvisning. Varför kan vårt samhälle inte ge dem en allmän amnesti? Lite mer än smulorna från våra rika bord har de rätt till!
Kyrkan måste böja knä hos den tiggande Lasaros och omfamna honom och säga ”du är min broder”, det kunde ha varit jag själv som tiggde om din hjälp! Amen.
Diakon Göran Fäldt
