Search
1:a söndagen i Advent - årgång A
Predikan 1 söndagen i advent 2022
Nu är vi i väntans tider, kära medkristna! ”Amen, kom, Herre Jesus,” är det sista ordet vi har i den Heliga Skrift, Uppenbarelseboken. Det är en bön av aposteln och evangelisten Johannes som av den Helige Ande upplysts om de yttersta tingen och om det som ska komma. För honom är allt annat i livet underordnat det budskap Anden uppenbarat.
Predikan 1 söndagen i advent 2022
Hoppets tid. Det finns en förväntan i luften under adventstiden. Också sekulariserade svenskar vill sjunga ”Bered en väg” och Hosianna. Kanske som en längtan efter ett hopp, som hotar att helt försvinna. Inte ens kyrkan äger hoppet som något självklart. Inte heller klostret. Varje tidebön inleds med ett rop: ”Gud, kom till min räddning. Herre, skynda till min hjälp”. Men det ropet bygger inte på drömmar, utan på tron, tron att Gud har kommit in i människans värld genom Marias son och att han skall komma tillbaka vid tidens slut för att tillfredsställa människans djupaste längtan.
Diakon Göran Fäldt. Predikan den 1 december 2019
Predikan 1 söndagen i Advent 2019
Kära bröder och systrar, kära barn i Herren. Varför skulle den här tiden vara annorlunda? Är inte alla tider likadana i vardagslivet? På arbetet och i skolan är det alltid samma sak. Uppgifterna ändras men platsen är densamma. I huskyrkan, i det kristna hemmet däremot, är väntetiden fram till Jesu födelse mycket speciell. Vi tror på ett löfte, en annorlunda händelse, som om vi väntade en kär gäst som ska besöka oss. Våra olika huskyrkor gör sig i ordning på olika sätt för att välkomna den efterlängtade gästen. I den stora gemenskapen, den där huskyrkorna samlas på söndagarna, är tiden som nu börjar mycket speciell.
Predikan 1 söndagen i Advent 2019
Räddningen är oss nu närmare än när vi kom till tro. Det är Paulus som säger det i den andra läsningen. Han ser framåt, frimodigt och hoppfullt. Han fortsätter: ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära”. Många skulle säga det motsatta, att dagen går mot sitt slut och natten närmar sig. Men aposteln vittnar om ett hopp som väger tyngre än alla dystra prognoser. Adventstiden har samma hoppfulla prägel, särskilt i Kyrkans bön och liturgi. Vi hörde det i kollektbönen. ”Fyll oss med längtan efter din stora dag”. Adventstiden lyfter och vidgar blicken och synfältet. För att motverka förlamande nostalgi och världsliga bekymmer, för att förvandla den tid som bara tycks rinna ifrån oss, eller bli outhärdlig när problemen hopar sig.