Kortpredikan 3 november 2022, S. Martin de Porres, ordensman
Fil 3: 3-8a; Ps 105: 2-7; Luk 15: 1-10
Paulus kan inte ha varit lätt att höra för en hängiven jude. Aposteln räknar upp alla sina judiska meriter, men kallar allt en ”förlust” jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”. De måste ha uppfattat jämförelsen som ett förräderi.
Det är samma förargade reaktion från fariséer och skriftlärda när Jesus umgås med tullindrivare och syndare. Jesus besvarar reaktionen med liknelserna i Lukas femtonde kapitel. De laglydiga förargar sig, men änglarna i himlen gläder sig över varje syndare som omvänder sig.
Att nåden flödar över den största syndaren är inget försvar för att lägga händerna i knät. Aposteln har i samma brev uppmanat de troende i Filippi att ”arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning”. Men så fortsätter aposteln: ”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte”.
Det verkliga mysteriet! Omvändelse och helgelse fullbordas inte utan människans samarbete och vilja, ändå är det Gud som ”verkar både vilja och gärning”.
Martin de Porres vittnar om samma hemlighet. Hans far var spanjor och modern ättling till afrikanska slavar. Därmed hamnade han på ”den nedersta platsen” i samhället. Han fick utstå mycket personlig förnedring. Som barberare och sjukvårdare tog han sig an de fattiga och sjuka. Också präster bad om hans råd. Han blev dominikansk lekbroder.
Han bar all förnedring med tålamod. Han hade sin glädje i att tillbe Kristus i altarets allraheligaste sakrament.
Cassianus manar till ivrigt sökande för att nå målet, men tillägger: ”Om man inte tror att det sker genom Guds barmhärtighet är all mänsklig möda fåfäng”.
Hindren ligger hos människan. Det subtilaste hindret är högmodet, som inte vill låta sig finnas, som inte förstår att också all mänsklig möda är en förlust jämfört med ”kunskapen om Kristus Jesus”.
Om Martin av Porres tror vi att Gud förde honom ”på ödmjukhetens väg till himlens härlighet”. (kollektbönen)
pater Ingmar Svanteson
