Portiunculakapellet i Assisi

Avlaten är en särskild nåd som kan fås genom Kyrkans förmedlande efter omvändelse, fullkomlig ånger över synder, bikt och kommunion och bön i den helige Faderns, Kristi ställföreträdares och S:t Petrus efterträdares, intention för Kyrkan.

När vi har lyssnat till läsningen ur Vishetens bok, och till jungfru Marias lovsång, Magnificat, i Lukas evangelium, kan vi förstå vad synd är, vad sann rättfärdighet är, vad barmhärtighet och vad rättvisa är. Vår fråga är alltid: ”Hur kan vi göra bot för våra synder och vinna förlåtelse redan i detta livet?”

Portiunculaavlaten är en del av svaret. Portiuncula är namnet på det lilla kapellet som senare fått namnet Vår Fru av Änglarna. Många franciskanska kyrkor i världen har det namnet.

Historien om platsen där den helige Franciskus levde en tid och också dog går tillbaka till 300-talet. Ett kapell hade uppförts av eremiter i S:t Josafatsdalen nära Assisi i Italien med tillåtelse av påven Liberius (352 - 366). Det fick namnet Vår Fru av Änglarna. Benedikterna som ansvarade för kapellet överlät det till Franciskus som gåva år 1211.

Den helige dog den 3 oktober 1226 i sin cell som nu gjorts till ett kapell inneslutet i den stora S:t Franciskusbasilikan i Assisi. Från början kunde den av påven godkända avlaten bara vinnas här på platsen för den heliges död. Det villkoret behöver inte längre uppfyllas utan avlaten kan vinnas på de vanliga villkoren i alla franciskanska kyrkor och i andra som den lokala biskopen förklarat godkända för avlaten.

För att komma i åtnjutande av Portiunculaavlaten den 2 augusti uppfyller de troende följande villkor: sakramental bikt, den heliga kommunionen och bön i den helige faderns intention; man ber Fader vår och den apostoliska trosbekännelsen och besöker en katolsk kyrka.

Avlaten kan vara partiell eller fullständig och innebär efterskänkande av de timliga straffen för redan förlåtna synder. I sin barmhärtighet förlåter Gud syndaren som omvänder sig men syndens karaktär innebär också ett rättvist straff eftersom Gud är den högsta rättvisan. De som vinner avlaten här i det jordiska livet åtnjuter hel eller partiell befrielse från straffen i purgatorium, på svenska skärselden.

Avlaten den 2 augusti kunde alltså som sagts först endast fås genom att besöka den cell i kapellet Portiuncula där den helige Franciskus dog den 3 oktober 1226. Vi har nu mycket rikare tillfälle att få del av detta Guds barmhärtighetsverk.

På Franciskus tid insåg man att kapellet måste byggas upp till sin första värdighet och Franciskus, som kallats av Gud ”att bygga upp hans kyrka” tänkte kanske först på det lilla kapellet ”Portiuncula” (’den lilla jordlotten’) men insåg senare att hans orden hade kallelsen att ”bygga upp hela Kyrkan” genom sin ordens stränga andliga ordning att ställa hela sitt liv under Gud och leva i fattigdom, ödmjukhet och lydnad.

Det har under århundradena funnits olika tolkningar om hur autentisk denna avlat är och var man måste befinna sig för att åtnjuta den. Det var påven S:t Paulus VI som fastställde avlatens giltighet i en konstitution efter Andra Vatikankonciliet, år 1967.

Det är viktigt att komma ihåg att Kyrkan som förmedlare mellan Gud och människan får sin auktoritet genom den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och helgonen vunnit genom sina offer och goda gärningar. Det är ur dessa förtjänster inför Gud, meriterna, som avlaten kan förmedlas på av Kyrkan bestämda villkor, de som inledningsvis nämnts.

Plenaravlaten, den fullständiga avlaten, kan bara fås genom att uppfylla de givna villkoren och ha den uppriktiga viljan att undvika all synd, också den minsta synd. De troende kan välja många olika andliga gärningar för sin uppriktiga omvändelse, till exempel minst en halvtimme i tillbedjan inför det heliga sakramentet, eller besök på kyrkogården och bön för de avlidnas själar, eller att offra mässintentioner för själarna i purgatorium.

Om man inte kan uppfylla alla villkoren men har den goda viljan, får man ändå den partiella avlaten. I en franciskansk församling kan man få avlaten på patronatsdagen den 4 oktober samt idag den 2 augusti, och den närmast påföljande söndagen, den 8 augusti, som är tillfällena till portiunculaavlaten.

Som katoliker i Sverige är det också viktigt att förvalta sanningen om avlaten som en Guds särskilda barmhärtighets gåva för begångna och redan förlåtna synder för vilka inte tillräcklig bot gjorts. Skolorna i det protestantiska Sverige har nästan regelmässigt angivit avlaterna som ett skäl för Luther och den lutherska bekännelsen att bryta med Kyrkan under 1500-talet. Man har framställt avlaterna som ett sätt att med pengar ”köpa syndernas förlåtelse” vilket ingen katolik skulle tro vara möjligt eller ens försöka förverkliga. Denna felaktiga uppfattning om avlaten har varit till stor skada för ekumeniken mellan lutheranerna och oss. Sanningen om avlaten, och inte minst Portiunculaavlaten, måste vi alltså kunna försvara, inte bara med ord utan i gärningar.

Låt oss tacka Gud för denna särskilda nåd han bevisar oss.

Göran Fäldt