S:t Petrusbasilikans fasad under bar himmel (foto, Mateus Campos Felipe/Unsplash)

Amazonassynoden 2019 innebar slutet för visionen Aparecida 2007 och synoden 2023, om kyrkan som synoder, löper risken att på liknande sätt sätta parentes kring Evangelii Gaudium som varit ett djärvt handlingsprogram för hela påven Franciskus’ pontifikat. Det var en uppmaning till lärjungaskap i missionerande.

Påven Franciskus har meddelat att 2022 års synod om det synodala begreppet i Kyrkan – tidigare benämnd ”För en synodal Kyrka – kommunionen, delaktigheten och missionen”, skjuts upp till oktober månad år 2023 för att en mer omfattande rådgivning ska kunna äga rum på flera nivåer, nämligen på stiftens, ländernas och kontinenternas nivåer. Förslaget från Vatikanen innebär möten på stiftsnivån under ett halvt år från oktober 2021 till april 2022. En delegat får uppgiften att samordna den lokala rundfrågningen. Den ska i slutet av konsultationen avslutas med ett ”försynodalt möte” och det samlade materialet ska därefter skickas till biskopskonferenserna nationellt där en reflektion tar vid som dokumenteras i någon form.

Synodsekretariatet i Vatikanen kommer att framställa ett instrumentum laboris (arbetsdokument), byggt på material som samlats in från olika håll i hela världen, och som ska behandlas under oktober månad 2023 på biskopssynoden.

Och vad kommer hela denna konsultativa rundfrågning att handla om? Ämnet är själva den synodala processen som är ett sätt att styra Kyrkan. Så mycket är klart – eller oklart.

”Dynamiken i synoden är sådan att alla hade en känsla av vad det betydde därför att vi var mitt uppe i det,” sa kardinal Michael Czerny i sammanfattningen av Amazonas synoden. ”Jag är inte så säker på att alla kunde förklara det i ord. Det är svårt att säga men det kanske inte heller är så viktigt.”

Precis vad kommer synoden att göra? Det återstår att se. Klart är att en två års process i utbyte mellan stiften på olika kontinenter kommer att krävas för att behandla ett stort antal frågor och hur man ska lyssna till en stor omgång synpunkter, hur en konsultation i vidare bemärkelse ska äga rum för att avgöra hur konsultationen ska slutföras. Det är en process om processerna.

 Oscar Wilde har lite spydigt sagt att problemet med socialismens deltagandeprocesser är att de lägger beslag på alldeles för många kvällar. Synodaliteten kan komma att lida av samma svagheter.

Pandemin och ’pansarsynoden’

Generalsekreteraren för synodsekretariatet, kardinal Mario Grech, har i ett brev till biskoparna antytt bakgrunden till sitt överraskande uttalande. Han var medveten om de många svårigheter som pandemin skulle vålla liksom de länder som drabbats av krig och våld.”

”När jag skrivet det här brevet är jag medveten om de många svårigheter som pandemin vållar oss liksom problemen som drabbar länder som lider av kriget och våld.” Kardinal Grech skrev i en beundransvärd underdrift: ”Jag hoppas att den här synodala processen i dess betydelse som förnyad trosgemenskap ska kunna hjälpa lokalkyrkorna också med tanke på de stora utmaningar de står inför.”

Planeringen i tiden kunde knappast vara sämre med tanke på hur vi alla nu kämpar för att komma tillbaka till regelbundet mässfirande och få igång skolorna och de karitativa insatserna för att inte glömma den nödvändiga ekonomiska grunden för att upprätthålla funktionerna. Efter ett år av begränsningar i gudstjänstlivet kommer sannolikt inte mång lokala herdar prioritera möten för att diskutera hur en synod ska diskutera synoder.

Varför då göra allt detta nu när tidpunkten uppenbarligen är den minst lämpliga?

Ett möjligt svar kan vara att den Helige Fadern gör en försiktig manöver för att hålla tillbaka ”pansarsynoden” i Tyskland, den som officiellt kallas den ”Synodala vandringen.” Påven Franciskus har varit tydlig med att inte låta den tyska synoden ta flera av de steg som planerats med tyskarna har inte tagit hänsyn till honom. Det skulle kunna vara så att när påven har sin egen interkontinentala ”synodala vandring” sugs den tyska processen upp i en uppsjö av andra byråkratiska handlingar på den europeiska nivån och på Vatikanens.

Om hela pansarsynoden dumpas i den störtflod av papper kardinal Grech kommer att ha begärt in från de tusentals stift som gjort sin urskillning av processerna, urvattnas det tyska bidraget. Om tyskarna dränks i kardinal Grechs utdragna process har pansarsynoden spelat ut sin roll som voterande parlament och blivit en biskopssynod i Rom.  Efter en synod i Rom är det bara påven som kan säga vad som beslutats och vad det inneburit.

Påven Franciskus har med Amoris Laetitia 2016 gått längre än vad dubbelsynoderna om familjen faktiskt beslöt men 2020 gick den Helige Fadern inte så långt som Amazonassynoden ville. Den uttänjda ’synoden om synoderna i praktiken’ avser kanske den tyska processen och liknande processer i Australien och på Irland. Tidsutdräkten och kostnaderna som alla får bära är bara skadliga bieffekter.

Synodernas ”Må det ske”

Att det var motsägelsefullt att kalla till konsultativ rundfrågning i hela Kyrkan utan föregående konsultation har nog inte undgått någon. Man kunde kalla det synodalitet genom centraliserat ”må det ske”.

Påven Franciskus föreslog 2015 som Italiens primas att en nationell italiensk synod skulle gå av stapeln. Biskoparna avböjde, om än inte i tydliga ordalag, men gjorde helt enkelt ingenting åt saken under fem år. I fjol insisterade den Helige Fadern att den skulle bli av, vare sig biskoparna ville det eller inte. Förra veckan lade de italienska biskoparna fram en plan för hur de skulle kunna börja. Frestelsen var nog stor att i det läget bara använda sig av den generella planen som   hyfsad kopia av den nationella synod som ålagts dem.

Det som under Ungdomssynoden 2018 chockade synodfäderna var upptäckten att en tredjedel av slutdokumentet handlade om synodaliteten. Frågan hade varit marginell i diskussionen i plenarmötena. Synodsekretariatet gick hårt åt synodaliteten vid det tillfället även om det skulle vara svårt att ta fram ett mindre intressant ämne för unga katoliker än processerna för byråkratiska styrfunktioner.

 Den interkontinentala rådgivande processen är den senaste och mest långtgående kritiken av begreppet synodalitet.  Frågan är om den universella Kyrkan kommer att vara mottaglig för denna senaste ålagda synodaliteten, olik de italienska biskoparna 2015 eller synodfäderna 2018.

Den stora chansningen

För påven Benedikt XVI var det viktigt att fira Andra Vatikankonsiliets 50 årsjubileum som en återblick till påven S:t Johannes XXIII: s vision att konciliet skulle förnya trons iver, presentera den katolska läran på ett mer vinnande sätt och ivrigare arbeta för hennes mission och vinna fler själar för Kristus. första tiotal åren efter konciliet visade trots visionen tecken på inåtvändhet eftersom falanger inom Kyrkan stred med alla krafter i frågor om tron, moralen, liturgin och beslutsvägarna.

Det är ett högt spel påven Franciskus ger sig in på till 60 årsjubileet av Andra Vatikankonciliet med sin ”synodala process om synoderna”. Det kan ju också leda Kyrkan inåt i sig själv och ta energi från hans verkliga önskan – tydligt formulerad i Evangelii Gaudium – att allt måste tänkas om i missionens tonart. Det var ju den Helige Fadern själv som insisterade på att ordet ”mission” skulle finnas med i den officiella synodtiteln.

Det är möjligt att varje kyrklig samling blir en ny Pingst. Det är också möjligt att samlingar slutar som ändlösa möten i församlingsråden som utsläcker Anden. Påven Franciskus har många gånger sagt att en Kyrka som bara hänvisar till sig själv är en sjuk Kyrka som stängs in och kvävs i sakristian. Det finns en stor risk att den ”synodala processen om synoderna” hamnar precis där.

Det finns bara ett visst antal lediga kvällar för de trogna som försöker återupprätta församlingslivet, undervisningen, vanligt arbete och finansiella städjobb efter pandemin. Finns det då några kvällar kvar för missionen när man antecknat sig för de rådgivande konsultationerna om synoderna?

                                                                                                                Fr Raymond J. de Souza

Översatt för Katolsk Horisont, juni 2021, av Göran Fäldt.

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här