Den helige Maximilian Maria Kolbe

Idag infaller 80-årsjubileet för den polske franciskanmunken (gråbrodern) Maximilian Kolbes martyrskap i det tyska koncentrationslägret Auschwitz. Munken gav sitt liv för sin medfånge Franciszek Gajowniczek. Han dödades i en svältbunker den 14 augusti 1941.

Strax innan han blev fängslad i bunkern som befinner sig i källaren av huset nr 11, sa fader Maksymilian till sin medfånge Józef Stemler: "Hat är inte en kreativ kraft. Den kreativa kraften är kärlek."

Rajmund Kolbe föddes den 8 oktober 1894 i Zduńska Wola i Polen. År 1910 gick han in i ett kloster och där han tog namnet Maximilian. Han studerade i Rom där han 1917 grundade Sällskapet Militia Mariae Immaculatae (Association of the Knights of the Immaculate). Han återvände till Polen två år senare. År 1927 grundade han nära Warszawa ett kloster - Niepokalanów (Den obefläckade Guds Moders stad, City of the Immaculate Mother of God). Tre år senare reste han till Japan varifrån han återvände 1936. Han tog över ledningen av Niepokalanów som blev det största katolska klostret i världen.

Pater Maximilian Maria Kolbe skickades till Koncentrationslägret Auschwitz den 28 maj 1941. I lägret fick han numret 16670. Inledningsvis gick han till arbete för att samla grus för byggandet av ett staket nära krematoriet. Sedan gick han med  ledningsgruppen till Babice (en liten byn som skulle bli koncentrationslägret för kvinnor) för att bygga ett staket runt en hage.

I Babice kom han i kontakt med bland annat Tadeusz "Teddy" Pietrzykowski, den polske mästaren i boxning som också var fånge. En dag uppmärksammade Tadeusz en fångvaktare som misshandlade Kolbe grymt. Teddy räddade pater Maximilian. Han föreslog SS -männen att han skulle ställa upp med den fångvaktaren i duell. Tyskarna accepterade. Efter ett tag låg fångvaktaren på marken, träffad av ett slag. Den misshandlade Kolbe bad sedan "Teddy" att inte slå mannen mer. 

I Auschwitz försämrades Maximilians hälsa snabbt. Han fördes till lägersjukhuset. Fångarna såg till honom. När han mådde bättre blev han till och med bortförd från sjukhuset av rädsla för att han skulle bli dödad där. Senare fick han plats  för lättare arbeten, inledningsvis på en strumpfabrik där olika kläder lagades, och senare i en potatisfabrik vid köket.

I slutet av juli 1941 flydde en fånge, Zygmunt Pilawski, från lägret. Som straff beordrade vice befälhavaren Karl Fritzsch en sammankomst för alla fångar den 29 juli. Han valde tio fångar och dömde dem till döden genom svält. Bland dem var Franciszek Gajowniczek.

Gajowniczek beskrev händelsen: "Det olyckliga ödet föll på mig. Med orden "Ah, vad jag tycker synd om min fru och barn som jag ska göra föräldralösa", kom jag till slutet av uppställningen. Jag trodde jag skulle få dödsdomen.

Pater Maximilian hörde dessa ord. Han lämnade leden, närmade sig Fritzsch och försökte kyssa hans hand. Han uttryckte en önskan att uppoffra sig för mig."

Maximilians ord när han bestämde sig för att acceptera döden var: Jag vill ge andra kraft att leva

Avrättningarna genom svält var skrämmande för fångarna. Efter att en fånge rymt från sitt kvarter där han satt fängslad, valde lägerkommendanten, eller chefen för kvarteret, tio eller fler fångar under uppropet. De blev inlåsta i en av cellerna i källaren till block 11. De fick varken mat eller vatten. Efter några eller flera dagar dog de i fruktansvärda plågor. Enligt fångregistret i block 11 har historiker fastställt flera datum för "urvalet".
När man stängde dörren till en dödsbunker sa en av tyskarna till fångarna att de skulle ”vissna som tulpaner”.

I början – så som fångarna nu mindes det - kunde man höra sång och böner. När dagarna gick, bleknade de. Cellen öppnades av vakterna vid olika tillfällen för att ta rätt på vilka som dött och ta ut kropparna. Den 14 augusti beordrade tyskarna "rengöring av bunkern". Alla fångar togs ut. En del visade fortfarande livstecken; man kunde känna deras puls. Pater Kolbe var en av de tre som fortfarande levde. De dödades med giftinjektion av fenol, säger Auschwitz-museets historiker Teresa Wontor-Cichy.
Den dödliga dosen injicerades på fader Kolbe av den tyska brottslingen och fången Hans Bock.

Saliggörelse och kanonisering av pater Maximilian Kolbe

Franciszek Gajowniczek överlevde kriget. Efter kriget och blivit fri och återvände hem och återfann sin hustru men inte de två sönerna som  dödats i en sovjetisk flygattack. Han dog 1995 i Brzeg, nära Opole i Polen, vid 94 års ålder. Han begravdes på gråbrödernas klosterkyrkogården i Niepokalanów.
Pater Maximilian Kolbe blev saligförklarad av påven Paul VI  år 1971 och kanoniserades av Johannes Paul II elva år senare år 1982. Han blev den första polska martyren från andra världskriget som upphöjdes till altaret. 

I munkens dödscell har tre påvar under sina pilgrimsfärder till Auschwitzminnesmärket bett bön: S:t Johannes Paulus II, Benedictus XVI och Franciskus.

Historikern vid Auschwitz-museet, Teresa Wontor-Cichy, har erinrat om att Maximilian Kolbe hade två bröder. Josef hörde också till gråbrödernas orden. Han dog 1930 under en misslyckad blindtarmsoperation. Den yngste broder, Franciszek, blev i sin tur legionär och krigsveteran från kriget med bolsjevikerna. 1943 sändes han till Auschwitz för underjordisk verksamhet. Han överfördes senare till andra läger. Han dog den 23 januari 1945 i koncentrationslägret Dora-Mittelbau i Tyskland.

Tyskt förintelseläger i Auschwitz

Tyskarna etablerade lägret Auschwitz 1940 för att fängsla polacker där. Auschwitz II-Birkenau grundades två år senare. Det blev platsen för utrotning av judar. Det fanns ett nätverk av underläger i lägerkomplexet. I Auschwitz dödade tyskarna minst 1,1 miljoner människor, mestadels judar. Av ca 140–150 tusen polska fångar som deporterades till lägret dog hälften. Romer, sovjetiska krigsfångar och människor av andra nationaliteter, dog också i Auschwitz.

Översattning till svenska för Katolsk Horisont Pater Witold Młotkowski OFM

Läs också: En av oss var helgon - ett minne av den helige Maximilian Maria Kolbe

Läs också: 29 juli – särskild minnesdag för S:t Maximilian Kolbe