Onsdagen den 27 december 2023 kl. 11 i S:t Eriks katolska domkyrka viger kardinalen Anders Arborelius, Rickard Melkersson, Andreas Björklind och Per Södergren till ständiga diakoner. Andreas Björklind står på andra platsen till vänster på bilden.

Han var född 1967 i Hubbo, Västmanland. 1990 gifte han sig med Carina Skytt och bosatte sig i Linköping där deras fyra barn växte upp. Andreas upptogs 1991 i Kyrkan genom vuxendopet. Han blev senare kateket för konfirmander och som diakon undervisande mentor för konvertiter. Han upptäckte att hans arbete som psykolog på Barn - och Ungdomsmottagningen i Linköping överensstämde med diakonatets karitativa inriktning. På så sätt kunde han också föra ut Kyrkans värderingar i samhället.

Under ett flertal år var Andreas starkt bidragande i dåvarande Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj som sedan bytte namn till Familjeutskottet. Att han under 2022 tackade nej till att föreslås som ny ordförande berodde på den tidskrävande utbildningen som ständig diakon som då kommit in i den avslutande fasen. Efter diakonvigningen i Domkyrkan S:t Erik den 27 december 2023 tillsammans med diakonerna Rickard Melkersson och Per Södergren, tjänstgjorde han som diakon i S:t Nikolai församling.

Andreas var då i början av ett nytt uppdrag i livet som han inte fick fullfölja i mänsklig bemärkelse. Det han gjort för andra med sitt varma leende och starka tro på Sanningen minns vi nu ett år senare med tacksamhet och glädje. Vi hoppas att Andreas nu kan fortsätta med förbön för oss som nu lever och försöker göra vad vi kan i den goda kampen på jorden utan honom.

Även om tiden som diakon blev kort var hans tid som tjänande kristen lång. Många är tacksamma för hans vittnesbörd som aktiv lekman, familjefar och engagerad också i den lokala politiken och som yrkespsykolog för barn och ungdom. Hans andliga formation var dominikanernas. Han tog också där ett fruktbärande ansvar för tredje orden och firade i den gemenskapen ordens 800-årsjubileum och det första dominikanska konventet i Lund 1223.

Där Andreas såg att han kunde göra en insats för andra, där gjorde han det generöst och med glädje. Han kommer att vara en god förebild för sina barn i deras framtid och en stor tröst för sin hustru Carina som stödde honom i allt, till slut också i det permanenta diakonatet. En diakonhustrus roll är alltid central! Vi är många som tänker på hans familj idag.

Andreas har fått gå in i sin Herres glädje. Må han be för alla barn med särskilda behov och för församlingen som behöver höra Guds ord förkunnas. Må han vila i frid!

diakon Göran Fäldt